Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 7. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS INFÖRANDE.
Vid samma tid anlände i något nu ej känt ärende till kejsar
Ludvigs hov sändebud från Sverige, vilka försäkrade, att många
i deras land voro benägna för kristendomen, och att deras
konung ej skulle förmena kristna präster tillträde till landet.
Då Ansgar i anledning härav tillfrågades, om han ville företaga
en missionsresa till Sverige, förklarade han sig genast beredd
och avgick till det avlägsna landet, åtföljd av en klosterbroder
från Corvey, Witmar (829 eller 830). Först sedan de haft en
mycket äventyrlig färd, kommo de till Birka. Här blevo de
båda missionärerna vänligt mottagna av konung Björn och
kunde ej blott skänka religionens länge saknade tröst åt de
många kristna krigsfångar, som levde i Sverige, utan även
omvända flera av landets egna invånare, bland dem även den
mäktige hövdingen Herger, vilken under lång tid blev trons
fastaste stöd i Svitjod. År 1834 restes i staden Birkas borg ett
kors till minne av Ansgars ankomst till Björkön ett årtusende
därförut (fig. 311).
Efter mer än ett års frånvaro återvände Ansgar och Witmar
till kejsaren, vilken, glad över berättelsen om deras framgång,
beslöt att upprätta ett särskilt ärkebiskopsdöme för Norden med
säte i Hamburg. Till förste innehavare av denna nya
ärkebiskopsstol utsågs Ansgar, som invigdes i slutet av 831 och
följande år utnämndes att jämte Ebo vara påvlig legat hos
svenskar, danskar, slaver och andra nordiska folk. Samtidigt
vigdes till Sveriges förste biskop Gauzbert, vilken härvid
erhöll namnet Simon och genast avgick till Sverige, där han,
vänligt mottagen av konung och folk, kraftigt verkade för
kristendomens utbredande och befästande.
Snart hotades emellertid den unga kristna församlingen i
Sverige med undergång. En förföljelse, som skall hava utgått
från folket och ej från konungen, bröt ut, varvid Nithard,
en släkting till Gauzbert, dödades och sålunda blev den förste
kände martyren i Sverige. Gauzbert själv fängslades jämte sina
andra följeslagare och fördes med skymf ur landet, som nu i
sju år skall hava varit utan kristna präster. Efter denna tids
förlopp sände Ansgar väl en ny missionär, Ardgar, till Sverige,
och denne höll en tid offentlig gudstjänst här, men efter Her-
425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
