Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 7. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS INFÖRANDE.
införa kristendomen hade varit jämförelsevis svaga. Antalet i
Sverige arbetande missionärer var då ännu ringa, och de verkade
endast på enstaka ställen, varjämte man ej gärna kunde lyckas
att på en gång åt kyrkan vinna det vidsträckta och avlägsna
Sverige, så länge det på alla håll omgavs av hedniska grannar.
Även sedan den kristna läran börjat vinna insteg i Danmark
och Norge, och då man med större kraft arbetade för dess
införande i Sverige, gjordes här ett hårdnackat motstånd, vilket
hade sin grund i obenägenhet ej blott för den kristna trosläran,
utan kanske ännu mera för den kristna sedeläran, emedan denna
var så olik den hedniska och i många fall lade ett band på den
enskildes frihet, som nordbon ej gärna underkastade sig.
För den som mottagit dopet var ej längre vikingens yrke
tillåtet; honom förbjöds att taga sig själv hämnd, att uppfylla
blodshämndens bud, som dtttills varit en helig plikt, att hava
mer än en hustru, att skiljas vid henne eller sluta sitt liv, när
han själv fann för gott. Mannen skulle ej längre äga oinskränkt
makt över sin hustru, och fadern ej över sitt barn, då det förut
tillkommit honom ensam att avgöra, om det nyfödda barnet
skulle få leva eller utsättas. Avskräckande voro även den
kristna kyrkans föreskrifter om äktenskapshinder mellan anhöriga
i sådana led, mellan vilka äktenskap förut ofta förekommit;
dess påbud om bikt, fasta och helighållande av söndagen jämte
en mängd helgdagar; dess förbud mot ätande av hästkött, som
förr utgjort ett viktigt näringsmedel. Man klagade, att folkets
förmåga att livnära sig utsattes för fara, om man å ena sidan
genom förbudet mot barns utsättande lät det tillväxa
obegränsat, men å andra sidan förkortade arbetstiden genom påbudet
att fira tallösa sön- och helgdagar, försvagade arbetskraften
genom fastor och därtill förbjöd användandet av viktiga
näringsmedel. Kyrkan hotade också med dryga böter eller andra ännu
kännbarare straff för överträdelser av de nya, förut okända och
ej på vanligt sätt av folket självt stiftade lagarna.
Härtill kom den naturliga och i dylika fall vanliga benägen-
1 Den fördom som ännu i vår tid finnes mot ätande av hästkött är ett
bevis på, huru djupt man slutligen lyckades inprägla detta förbud, vilket hade sin grund
däri, att hästen var ett till de hedniska offren så ofta använt djur.
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
