Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 7. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS INFÖRANDE.
mäktigt intryck av gudstjänstens prakt, av klockringningen,
sången, rökelsen, de av talrika ljus upplysta kyrkorna, prästernas
lysande och dyrbara dräkter. Övergången var också lätt från
dyrkan av de många hednagudarna och deras bilder till
tillbedjan av de många, även i bilder framställda kristna helgonen.
Kyrkan fordrade ej heller av de nyomvända mycken kunskap
om den nya läran, utan nöjde sig vanligen med iakttagandet av
de yttre bruken.
En ofta begagnad mellanform var »primsigningen»1 eller
bruket att med korset teckna de hedningar, som visade
benägenhet för kristendomen utan att dock ännu vilja mottaga dopet.
Detta skedde antingen för att kunna hava gemenskap både med
hedningar och kristna eller för att kunna uppskjuta dopet, tills
de kände döden nalkas: de nydöpta troddes rena ingå i den
andra världen. Att man ej sällan begagnat sig härav, visas
bland annat av de runstenar, som äro resta till minne av män,
döda »i vita vathum», i de vita dopkläderna.
Visserligen skulle de kristna begravas i eller vid kyrkan, i
vigd jord, och icke bland hedningarna; men under den första
tiden var man ej så noga härmed, utan gav vika för den
naturliga åtrån att vila bland sina fränder, även om dessa icke
voro kristna. Vi finna därför ock på de hedniska
begravningsplatserna många runstenar, som äro resta av eller efter kristna,
emedan de äro tecknade med ett kors eller innehålla den
bönen, att Gud eller Guds moder måtte hjälpa den dödes
ande.
De kristna prästerna voro även angelägna om att så mycket
som möjligt förlägga kyrkorna till de ställen, där de gamla
templen legat; julen och de andra stora hedniska festerna
firades fortfarande, men i kristen form; de »minnemn» (skålar), som
förr druckits åt asagudarna, ägnades nu åt Kristus och helgonen;
den hedniska seden att vattenösa det nyfödda barnet hade till
det yttre mycken likhet med det kristna dopet. Gamla vanor
och fördomar skonades så mycket ske kunde. Det kan dock
1 Av prima signatio, det första tecknandet. Enligt en gammal nordisk lag
skulle de primsignade, som dött utan att hava mottagit dopet, begravas utan
kyrkliga ceremonier vid kyrkogårdens gräns, där den vigda och ovigda jorden
stötte intill varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
