Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - 2. Land och folk, författning och förvaltning vid medeltidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett flertal »land» av mindre omfång, vilka senare sammanfattades
under namnet Smålanden och vilka alla trädde i närmare
förbindelse med Östergötland. De förnämsta bland dem voro
Ydre, Kind, Tjust och Möre. Till »Smålanden» kan i viss
mån också räknas Öland, vilket visserligen synes hava intagit
en självständigare ställning än de egentliga »Smålanden», men
dock stått i visst beroende av Östergötland.
Öster om Smålanden och Öland låg ett annat svenskt »land»,
nämligen Gotland. Denna ös tidigare förhållande till Sveariket
är tämligen dunkelt, men med ganska stor säkerhet kan fastslås,
att den vid medeltidens början stod i förbindelse med
fastlandet i väster. Öns avskilda läge liksom också dess egenartade
ekonomiska möjligheter gåvo den en säregen plats inom det
svenska väldet, och dess utveckling kom också att under hela
medeltiden förlöpa i egenartade banor.
På ömse sidor om sjön Vättern lågo de båda
Götalandskapen. Västergötland, götarnas gamla huvudbygd,
omfattade icke blott det nuvarande Västergötland utan även Mo härad
i söder, vilket numera räknas till Småland, samt Dalsland —
»västgötar västan Vänern», såsom dess invånare vid ett tillfälle
benämnas av konung Magnus Ladulås. Östergötland,
begränsat av de stora skogarna Kolmården i norr och Holaveden i
söder, hade tidigt utsträckt sitt inflytande, såsom ovan påpekats,
över större delen av Småland samt Öland. På norra sidan av
Vänern låg landskapet Värmland, vilket väl ursprungligen såsom
koloniserat från Västergötland med detta landskap stått i nära
förbindelse, men så småningom tillkämpat sig en mera självständig
ställning. Landskapet var ännu föga uppodlat; det var
egentligen trakten vid Vänern samt de sydligaste älvdalarna, vilka
lågo under åkerbrukskultur.
De nu nämnda delarna av det medeltida Sverige sammanfattades
stundom under namnet landet sunnanskog, då de från det övre
Sverige skildes av de stora skogarna Tiveden och Kolmården.
Ett annat namn för samma områden, återgående på forntidens
statsförhållanden, var Gothia. Den nordligare huvuddelen av
Sverige utgjordes av landet ovanskog eller nordanskog,
svearnas gamla huvudland, vilket ännu långt fram under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
