Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - 2. Land och folk, författning och förvaltning vid medeltidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltiden i motsättning mot Gothia för sig ensamt gjorde anspråk
på benämningen Svecia (Svethiud). Medelpunkten i detta
»Svecia» i inskränkt mening var Uppland med dess tre
»folkland», Tiundaland, Attundaland och Fjärdhundraland;
med Uppland stodo även Roden, d. v. s. kusttrakterna utmed
Östersjön (Roslagen), samt Gästrikland i närmare förbindelse.
Västmanland har fått sitt namn från Upplands horisont och
torde väl även ha varit det utom-uppländska landskap, vilket
tidigast införlivades med Sveariket. Från Västmanland var
Dalarne, landet »ovan Långheden», koloniserat, och ett visst
sammanhang mellan dessa båda landskap var alltjämt bestående.
I tidig relation till bygderna norr om Mälaren kom även, såsom
redan namnet betygar, Södermanland. Detta landskaps östra
halvö benämndes Tören, sönderfallande i Övre Tör och Yttre
Tör. Mindre utpräglad är Närkes ställning, då här tydligen
starka inflytelser söderifrån gjort sig gällande.
Landet utmed Bottniska viken ovanför Gästriklands nordliga
gräns, Ödmorden, kallades länge med ett sammanfattande namn
Hälsingland. Då odlingen fortskred norrut, begränsades
emellertid så småningom detta namn till att beteckna endast de södra
delarna. Såsom särskilda huvudbygder nämndes sedermera Alir
och Sundhed, motsvarande ungefär det nuvarande Hälsingland,
samt Medelpad och Ångermanland.
Om Jämtland är ovan talat, likaså om det säkert från
urminnes tider svenska landet Åland. Vad Finland beträffar,
voro väl de spridda svenska bygderna därstädes ännu föga
organiserade. Närmast ha vi att tänka oss den ännu svaga svenska
bosättningen koncentrerad i de trakter, vilka sedermera kallades
Egentliga Finland och Österbotten.
Såsom i föregående del omtalats, hade vårt land även vid
forntidens slut åtskilliga städer eller åtminstone stadsliknande
bildningar. De av källorna tämligen säkert intygade äro
Uppsala, Sigtuna, Tälje och Skara. Troligen gå väl även Kalmar,
Linköping, Söderköping, Skeninge, Strängnäs, Visby och
Västerås med sina anor tillbaka till denna tid.
Det folk, som bebodde Sveriges vidsträckta bygder, tillhörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
