Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - 2. Land och folk, författning och förvaltning vid medeltidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAND OCH FOLK, FÖRFATTNING OCH FÖRVALTNING
under sig icke blott Gästrikland utan även Hälsingland, där
»underlagmän» förekomma. Beträffande Ålands och de svenska
besittningarnas i Finland judiciella ställning är för äldre
medeltid intet känt; med tämligen stor säkerhet torde dock kunna
antagas, att Åland vid denna tid utgjort egen lagsaga.
Landen ägde under sig underavdelningar, vilka buro olika
namn i de olika huvuddelarna av Sverige. I Götaland möter för
dessa underavdelningar namnet »härad», i Svealand åter namnet
»hundare». Härad betyder ursprungligen »mängd», »skara», men
har sedermera övergått till att beteckna det av en dylik skara
människor innehavda området. I denna sista bemärkelse har
ordet upptagits såsom en statlig term för att angiva de olika
smärre judiciella enheterna inom landen. Häradsindelningen har
säkerligen först genomförts i Danmark och därifrån spritt sig till
Götaland. Häradet är den trängsta jurisdiktionskretsen med sitt
särskilda ting, häradstinget. Rättstvister och häradets
gemensamma angelägenheter av olika slag kommo på häradstinget till
överläggning och avgörande. Ledare av förhandlingarna var
häradshövdingen, med all sannolikhet en folkvald
förtroendeman av samma karaktär som lagmannen. Till häradet var i
Svealand hundaret en fullkomlig motsvarighet. Liksom »härad»
har »hundare» (tidigare »hund») ursprungligen varit ett
mängdord, vilket efter en med »härad» analog utveckling övergått till
terminus technicus för en bestämd offentlig indelning.
Hundarestinget är också av samma karaktär och är bärare av samma
uppgifter som häradstinget. Någon »hundareshövding» förekom
mer emellertid icke. Enligt landskapslagarna från slutet av
1200-talet och början av 1300-talet sammankallades
hundarestinget av konungens länsman, och utan dennes närvaro kunde
tinget ej hållas. Länsmannen ägde att inom hundaret utse tolv
män, vilka i sin ordning valde domare; dessa senare voro två
till antalet, och konungen hade »ratt sätta dem dom i händer». Av
de båda domarna måste en vara närvarande på tinget, och hans
uppgift var att »skilja bönderna lag». Den centrala
konungamakten hade sålunda redan kommit att intaga en helt annan
ställning till hundaret än till häradet, och hundarets offentliga
liv hade ställts i väsentliga punkter under dess inflytande.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
