Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - 2. Land och folk, författning och förvaltning vid medeltidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING
tande. Den på 800-talet författade källskriften »Vita Ansgarii»
karakteriserade den svenska statsmaktens organisation sålunda:
»Sic quippe apud eos moris est, ut quodcunque negotium
publicum magis in populi unanima voluntate quam in regia
consistat potestate» (»Hos dem är det sed, att varje offentligt ärendes
avgörande beror mera på folkets enstämmiga vilja än på
konungens myndighet»). Förträffligt stämmer härmed överens vad
den bekante tyske klerken Adam av Bremen berättar just vid
den svenska medeltidens början: »Reges habent ex genere
antiquo, quorum tamen vis pendet in populi sentencia. Quod in
commune omnes laudaverint, illum confirmare oportet, nisi eius
decretum potius videatur, quod aliquando sequuntur inviti.
Itaque domi pares esse gaudent. In proelium euntes omnem
prebent obedientiam regi vel ei, qui doctior ceteris a rege prefertur»
(= »Konungar hava de av gammal släkt, men deras makt beror
på folkets mening. Vad alla beslutat måste konungen godtaga,
så vida icke hans mening synes bättre, då de om än dröjande
följa den. Därför förkunna de stolt, att de hemma äro alla
lika. Då de gå i strid, skänka de obetingad hörsamhet åt
konungen eller den, som såsom skickligast av konungen sättes i
spetsen»). I dessa skildringar tycker man sig skönja, hurusom
den svenske konungens ämbete långsamt framväxer på
traditionens väg närmast ur krigshövdingevärdigheten. Uppgiften som
härförare i det gamla krigarfolkets ständiga ledungståg var vä.
också länge sveakonungens förnämsta åliggande. Men även
andra funktioner fylldes mer eller mindre ordinarie av honom.
Ännu under 1000-talets första hälft och sporadiskt under
medeltidens första decennier har den svenske konungen måhända
stundom haft att fullgöra en sedan gammalt hävdvunnen roll,
nämligen översteprästens. Konungen har det då tillkommit att
vid högtidliga tillfällen å folkets vägnar frambära offer till
gudarna. Ytterligare en uppgift för konungen — och för
framtiden kanske den betydelsefullaste — var fridens vårdande
Ansvaret för rättsordningens upprätthållande åvilade i särskild
grad konungen, då denne även i fredstid intog en framskjuten
ställning bland folket. Konungen var sålunda pliktig att ingripa
mot brottslingar överallt i landet och befordra dem till laga
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
