Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - 2. Land och folk, författning och förvaltning vid medeltidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAND OCH FOLK, FÖRFATTNING OCH FÖRVALTNING
näpst. De honom tillerkända böterna vid fridsbrott voro också
ett uttryck för att hans verksamhet i detta avseende fullt
accepterats av det folkliga rättsmedvetandet. Konungens person
skyddades och förlänade andra skydd genom en särskild frid, vars
brytande påkallade väsentligen stegrade straff.
Det svenska konungadömet var utan allt tvivel i princip ett
valkonungadöme. Ett drag av ärftlighet gjorde sig dock
gällande, i det att som konung i allmänhet hyllades en medlem av
det gamla konungahuset, vilket till kronan och dess förmåner
ansågs äga en viss »bördsrätt». Huru konungavalet och
konungahyllningen vid denna tid försiggick, därom äga vi inga direkta
upplysningar. Sannolikt har väl dock liksom senare den
uppländska valförsamlingen sammanträtt på Mora äng utanför
Uppsala och den valde därifrån anträtt sin rundresa, sin eriksgata,
till de övriga svenska landskapen. Att Upplands folkland i första
hand utövade valrätten, berodde naturligtvis därpå, att
Uppland-Svethiud och Uppsalakonungarna voro det större Sveriges
egentliga skapare. Närmare redogörelse för med konungaval och
Eriksgata förknippade spörsmål skall lämnas i samband med
framställningen av det medeltida samhällsskickets utveckling.
Konungen ägde såsom sådan uppbära vissa inkomster.
Beskaffenheten av dessa för ifrågavarande period undandrager sig
emellertid i huvudsak vår kännedom. I realiteten har
naturligtvis konungen redan nu haft att disponera över Uppsalaöd
GUppsala-gods»), vars karaktär av speciell kronoegendom kanske
dock först senare framträdde. Måhända går även konungens
rätt till en del av allmänningarna tillbaka ända till denna tid.
Konungens andel i böter vid brottmål var otvivelaktigt sedan
gammalt erkänd i Sverige. Att vissa skatter synnerligen tidigt
tillkommit den svenske konungen, låter sig ej heller bestridas.
Av i yngre medeltida källor omnämnda skattetitlar bör i detta
sammanhang först och främst påpekas gengärd en, ursprungligen
säkerligen en frivillig skatteprestation till konungen vid hans resor
genom landet. Ättargäld och nefgäld, båda av ännu icke fullt
uppklarat ursprung, äro av en tydligen mycket ålderdomlig typ.
Det redan under forntiden organiserade sjökrigsväsendet hade
2—230936. Sveriges historia. H.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
