Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - 2. Land och folk, författning och förvaltning vid medeltidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING
väl också tämligen snart framkallat de under 1200-talet i lagar
och urkunder mötande ledungslame och skipvist, om vilkas
innebörd strax nedan några ord skola yttras. Slutligen bör
påpekas, att en — visserligen till sitt värde högst obestämd —
källuppgift låter Gotland måhända redan under hednisk tid
förbinda sig att erlägga en årlig avgift till sveakonungen.
För fyllandet av sin uppgift och tillvaratagandet av sina
intressen måste konungadömet tidigt skapa en kunglig
förvaltning. Till bärare av denna använde konungen naturligtvis
framför allt medlemmar av sitt personliga följe, sin hird. Rörande
den svenska hirdens äldsta organisation och sammansättning veta
vi tyvärr ingenting med säkerhet. Sannolikt har funnits en
stallare, vilken varit hirdens militäre chef under konungen. I
förbindelse med hirden stod väl även jarlen. Dennes ställning är
visserligen icke närmare känd förrän från 1100- och 1200-talen.
Han torde dock redan vid medeltidens början hava varit den
förnämste i riket näst konungen och särskilt, såsom nedan skall
påpekas, haft uppsikt över krigsmakten till sjöss, ledungen:
I de olika landsorterna ägde konungen sina tjänstemän — de
senare landskapslagarna tala om länsmän, soknare,
sysslomän, husabymän o. s. v. — vilka hade att utföra hans
uppdrag, indriva honom tillkommande böter, övervaka
rättsordningens hävdande m. m. I allmänhet hava väl dessa tjänstemän
underhållits genom anslående av kronogods. Ej sällan torde det
hava inträffat, att konungen låtit ofria män — brytar, d. v. s.
förvaltare, på kungsgårdarna — intaga ifrågavarande med tiden
alltmer ansvarskrävande poster.
En särskild roll spelade naturligtvis den kungliga
förvaltningen på det militära området. Det var konungen, som närmast
bar ansvaret för landets försvar och utnyttjandet av folkets
militära krafter. Vad lantkriget beträffar, hade man dock ej nått
fram till någon mera genomtänkt organisation. Kärntruppen
utgjordes av den kungliga hirden, till vilken sedermera slöto sig
de delar av det allmänna folkuppbådet, som genom budkavle
kunde nås. För sjökrigsväsendets vidkommande hade betydligt
större resultat vunnits. Sedan urminnes tider ägde Sverige en
nationell sjökrigsordning, ledungsväsendet, i vars utveckling
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
