Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Stenkil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENKIL
lertid konung Stenkil en klok och försiktig man, vilken ej i
onödan ville utmana den vikande hedendomens sista krafter. Typiskt
framträder detta karaktärsdrag i en berättelse, vilken relateras
i Adams av Bremen verk. Adalvard d. y., vilken åtminstone till
en början hade stor framgång i sin kristendomspredikan,
uppgjorde med biskop Egino i Lund den djärva planen att
begiva sig till det stora avgudatemplet i Uppsala, »den barbariska
vidskepelsens huvud», och söka i grund förstöra detsamma. Då
ryktet härom kom ut bland folket och slutligen även nådde
konung Stenkils öron, avstyrde denne senare företaget, »sägande,
att de genast skulle dömas till döden och han bliva avsatt
såsom den där hade infört missdådare i landet, varjämte alla nu
troende lätt skulle kunna återfalla i hedendomen». Trots att
denna plan sålunda ej gick i fullbordan, kom Adalvard d. y. på
spänd fot med invånarna i sitt biskopsdöme och synes hava
dragit sig tillbaka till Götaland för att till sist återvända till
Tyskland.
Om konung Stenkils utrikespolitik är föga bekant. Att de
religiösa motsättningarna inom landet hindrat honom från
ett mera aktivt utrikespolitiskt uppträdande, torde vara
sannolikt. Måhända kan man dock ej undgå det antagandet, att
den västgötske stormannens upphöjande på tronen medfört en
viss västlig orientering i svensk utrikespolitik. En tydlig
motsättning mot Norge har också gjort sig gällande under Stenkils
tid. De senare norska konungasagorna ha utförliga berättelser
om strider i Västergötland mellan den norske konungen Harald
Hårdråde och hans till Sverige flyktade jarl Håkan, vilken
understöddes av konung Stenkil. En fullt pålitlig upplysning härom
äga vi även i den samtidige isländske skalden Tjódolfr
Arnórssons ord: »Stenkils män, som skulle lämna den kampglade
jarlen bistånd, hava givits åt döden, den starke konungen (2d: Harald)
vållade det; men då hoppet om hjälp därifrån gäckades, drog
Håkan sig snabbt tillbaka — säger den, som vill bättra saken.»
Stenkils konungagärning rönte i Sverige livlig uppskattning,
såsom framgår av det ovan citerade uttalandet ur västgötalagens
konungalängd. Även till utlandet spred sig hans rykte.
»Stenkil var en stor hövding», säger Hervararsagan, och såsom vi nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
