Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Växlande tronpretendenter - Inge d. ä. och Halsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RIKSENHETEN
väl framgått ur samma släktgrupper. Den mystiska notisen hos
Adam av Bremen, att Håkan gift sig med »ynglingen Olovs
moder» huruvida med denne Olov, såsom av forskningen
antagits, åsyftas den norske konungen Olov Kyrre, kan icke med
säkerhet avgöras — avser törhända en politiskt välberäknad
åtgärd, genom vilken Håkan lyckats vinna ett väsentligt
krafttillskott. Man skulle då häri kunna se en av de orsaker, vilka
gjort Håkans regering stabilare än de närmaste föregångarnas.
I de tronstridigheter, vilka sålunda utspelades, har säkerligen
även den religiösa motsatsen utgjort ett viktigt inslag. Adam
av Bremen omtalar, såsom vi ovan funnit, att kristendomens
ställning i landet vid denna tid svårt rubbades. Samma källa
innehåller också den upplysningen, att de biskopar, som
ärkebiskopen i Hamburg—Bremen beordrade till Sverige, »stannade
hemma, fruktande förföljelse», under det att »biskopen i Skåne
sörjde för kyrkorna i Götaland och en viss svensk hövding Gniph
styrkte folket i den kristna tron». Den speciella upplysning
rörande konung Anund, som i Adams av Bremen arbete
tillfogas, nämligen att han förjagades på grund av sin vägran att
begå det hedniska offret, förefaller likväl misstänkt, då, såsom vi
skola finna, alldeles samma berättelse återkommer i svensk
tradition beträffande en senare konung, Inge d. ä.
INGE D. Ä. OCH HALSTEN.
Tyvärr upphör efter denna tidpunkt vår hittills pålitligaste
källa, Adam av Bremen. Hervararsagan låter konung Håkan
efterträdas av Stenkils söner Inge d. ä. och Halsten. I
huvudsak enig med Hervararsagan är västgötalagens konungalängd,
ehuru denna icke förmäler, att de båda bröderna voro
samkonungar — ett förhållande som med hänsyn till ett nedan
närmare diskuterat påvebrev ej gärna kan betvivlas. Ingen av
de båda källskrifterna upplyser direkt, när tronförändringen skedde.
Någon vikt bör väl ej tillmätas den i västgötalagens
konungalängd mötande uppgiften, att Håkan Röde var konung i »tretton
vintrar». Av olika skäl kunna vi dock stanna vid det antagan-
” ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
