Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Erik den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK DEN HELIGE
schablonmässiga drag, lånade från tidigare legendlitteratur, och att
legendens speciella. uppbyggliga syfte helt satt sin prägel på dess
framställning. För konung Eriks verkliga historia skulle sålunda
legenden icke kunna tillerkännas något som helst vitsord, och
dess betydelse skulle i första hand ligga däri, att den visar, huru
bilden av Sveriges nationalhelgon, Sankte Erik konung,
utformades för eftervärlden.
Det lider intet tvivel, att dessa sålunda framförda källkritiska
betänkligheter äro i mycket berättigade. Deras räckvidd bör dock
ingalunda utsträckas i den oerhörda grad som skett. Helt av
intet skapas sällan någon legend, så mycket mindre en om en
konung och folkets främste hövding. Vad S:t Erikslegenden
beträffar, böra också några fakta särskilt observeras. Ett
medeltida svenskt kalendarium utvisar, att konung Erik redan i slutet
av 1100-talet, sålunda endast ett par decennier efter sin död,
dyrkades som helgon. Men vid denna tid levde ännu nära anhöriga
till konung Erik liksom otvivelaktigt flera av hans samtida, vilka
väl icke kunna tänkas hava stått alldeles främmande för den
tradition, som på folkets läppar började förknippas med
helgonkonungens minne. Legenden vittnar också själv på en punkt
direkt om att den delvis byggts på äkta historiskt material. Ingen
med kännedom om Sveriges historia vid 1100-talets mitt kan
gärna förneka, att legenden med största sannolikhet fullt
korrekt angivit den danske prinsen Magnus såsom konung Eriks
baneman. Man konstaterar också genast, att legendförfattaren
varit fullt medveten om att denne Magnus föranletts till sitt
ingripande i Sverige av föregivna, på mödernet ärvda anspråk på Sveriges
krona.
Om vi sålunda anse oss böra stanna vid den uppfattningen,
att S:t Erikslegenden innehåller såväl upplysningar av historisk
betydelse som fri dikt och konventionella utsmyckningar, se vi
oss ställda inför uppgiften att i görligaste mån utsöndra det ena
elementet från det andra. I några fall låter sig detta med
åtminstone tämligen stor säkerhet göras. Vad legenden yttrar om Eriks
kungliga härkomst, om hans enhälliga val till konung, om hans
personliga dygder m. m., är naturligtvis av intet historiskt värde
4—230936. Sveriges historia. II.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
