Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Erik den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RIKSENHETEN
Vanskligt att besvara blir även ett annat och väsentligt
viktigare historiskt spörsmål. Huru har denne konung Erik för
senare tider blivit »helgonkonungen», Sveriges helige konung, vars
minne förbundits med allt som för det svenska folket varit
dyrbart och kärt? Det är ju tydligt, att vi i själva verket måste
äga ytterligare källupplysningar, vilka åt Sveriges senare släkten
kunnat giva en betydligt verkningsfullare och mera konkret bild
av den Erikska dynastiens grundläggare? Ja, dylika upplysningar
föreligga också, nämligen i S:t Erikslegenden. Denna, vilken
troligen härstammar från senare hälften av 1200-talet, inrymmer
en utförlig levnadsbeskrivning över konung Erik.
Huvudpunkterna äro i korthet följande: Erik var av kunglig ätt och valdes
enhälligt till Sveriges konung. Han ivrade för den kristna tron,
skipade rätt åt var man utan anseende till personen, hjälpte de
betryckta och betedde sig i allt såsom en kristlig konung ägnar
och anstår. För detta hade folket honom kär och ville gärna
giva honom den tredjedel av sakören, som enligt landets lagar
tillkom staten, men han vägrade att mottaga densamma. Med
biskop Henrik av Uppsala drog han på krigståg emot finnarna,
vilka besegrades och omvändes till kristendomen. Biskop Henrik
kvarlämnades i Finland, där han sedermera vann martyrkronan.
Under Eriks tionde regeringsår uppväckte djävulen mot honom
en motståndare, nämligen den danske prinsen Magnus, vilken
såsom på mödernet härstammande från den gamla svenska
konungaätten eftersträvade konungavärdigheten. Denne vann på sin sida
en hövding i riket jämte andra medhjälpare, samlade i hemlighet
en här och anföll Kristi himmelsfärdsdag den 18 maj 1160 vid
Östra Aros den intet ont anande konung Erik. Då gudstjänsten
just pågick, vägrade Erik att avbryta sin andakt och åhörde
mässan till slut. Därpå befallde han sig i Guds hand och gick
emot fienderna. Han blev efter ett manligt försvar sårad till döds
och liggande på slagfältet halshuggen av de rasande fienderna.
På den plats, där hans blod utgöts, rann upp en källa, som för
eftervärlden bär vittne om hans martyrskap.
Erikslegendens uppgifter, vilka i äldre historisk litteratur i
allmänhet godtagits, hava under senaste år underkastats en skarp
kritik. Det har sålunda framhållits, att Erikslegenden företer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
