Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Erik den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK DEN HELIGE
skepticism. Visserligen känna vi föga om Sveriges förhållande
till Finland före och under denna tid. Vi hava dock anledning
att antaga, såsom tidigare i detta arbete påpekats, att vid
medeltidens början vissa delar av sydvästra och västra Finland lytt under
Sverige. Att Sveriges intressen också just nu började på nytt
gå i österled, har ovan påpekats i samband med Sverkers
utrikespolitik. En viss bekräftelse på S:t Erikslegendens korstågsberättelse
synes dessutom ges av en påvebulla från början av 1170-talet.
I denna omtalas, att inför den påvliga stolen framförts klagomål över
att »finnarna alltid, då de hotas av fientliga härar, lova att hålla
den kristna tron och ivrigt begära predikanter och uppfostrare i
den kristna lagen, men att de, när hären drager sig tillbaka,
förneka tron och förakta och svårt förfölja predikanterna». Det är
ju av denna skildring tydligt, att svenskarna stodo i viss
förbindelse med Finland, som från dem fått sin kristendom, och att
de genom väpnade expeditioner bistått de nykristnade bygderna
därstädes — låt vara med stundom tvivelaktig framgång.
Det är bekant, hurusom senare fromma berättelser utförligt
sysselsätta sig med konung Eriks följeslagare till Finland, biskop
Henrik. Denne, som säges hava varit av engelsk börd, stannade
efter Eriks hemresa kvar i Finland, där han ivrigt verkade för
kristendomens utbredande. Han skall hava fått en martyrs död,
i det att en av honom bestraffad mördare för att hämnas överföll
och dödade honom. Finska sägner hava förknippat biskop Henriks
död med berättelsen om bonden Lalli, vilken ihjälslog biskopen
med sin yxa, emedan denne trots vägrad tillåtelse i hans hem
mot betalning uttagit livsmedel.
S:t Erikslegendens skildring av konung Eriks död återstår
slutligen att närmare begrunda. I och för sig hava vi här
otvivelaktigt att vänta vissa faktiska upplysningar, då säkerligen just
det speciella, våldsamma dödssättet i detta liksom i flertalet
liknande fall har i första hand framkallat den bortgångnes
helgonrykte. Såsom nyss påpekats, bör legendens utsaga rörande den
danske prins Magnus’ roll utan all fråga godtagas. Huruvida
uppgiften om en svensk hövding såsom hans medhjälpare vilar
på någon pålitlig tradition, torde vara ovisst; onekligen känner
man sig frestad att med denne namnlöse hövding identifiera den
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
