Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Erik den helige - Karl Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RIKSENHETEN
tredje av de aktuella tronkrävarna, Karl Sverkersson. Platsen för
Eriks fall har legenden förmodligen riktigt meddelat. Detsamma
är sannolikt förhållandet med årtalet för drabbningen; vad den
angivna månadsdagen beträffar, finner man snart, att ett misstag
— måhända icke oavsiktligt — måste hava blivit begånget, enär
Kristi himmelsfärdsdag ifrågavarande år inföll den 5, icke den 18 maj.
Såsom en kuriositet kan påpekas, att de ben, vilka förvaras i
S:t Eriks relikskrin i Uppsala domkyrka, synas bära vittne om
sin ägares våldsamma hädanfärd. Halskotan är genomhuggen
och på ett sätt, som visar, att den träffade personen vid huggets
utdelande legat på rygg. Märken efter svärdsstyng kunna också
tydligt iakttagas på de övriga benen.
Med Eriks död hava i allmänhet sammanställts några
egendomliga uttalanden i ett påvebrev av år 1172. Påven Alexander
III meddelar i detta brev, vilket är riktat till bl. a. konung Knut
Eriksson, att han med förskräckelse förnummit, hurusom några
i Sverige tagit sig före att såsom helgon dyrka »en man, vilken
blivit dödad i rus och dryckeslag». Det nya helgon, som här
åsyftas, skulle vara Erik den Helige! Utan att närmare ingå
på frågan torde kunna påstås, att några bestämda skäl för en
dylik identifikation hittills icke blivit presterade.
KARL SVERKERSSON.
Efter konung Eriks fall skall hans son Knut hava upptagit
kampen mot faderns baneman, men inom kort blivit slagen och
måst gå i landsflykt, varvid han låtit sin trolovade söka skydd i
ett kloster — åtminstone förtäljes sålunda i ett påvebrev från
1190-talet, utan tvivel efter upplysningar från Knut själv. Magnus
Henriksson synes efter detta till en tid hava varit erkänd konung
i Sverige. De norska konungasagorna förtälja, hurusom Magnus’
norske halvbroder Ragnvald var hans jarl och en annan norsk
halvbroder tog sin tillflykt till honom efter konung Inges i Norge
— ävenså en Magnus’ halvbroder — död. Lång blev dock icke
Magnus Henrikssons regeringstid i Sverige. Sannolikt redan år
1161 blev han slagen och dödad, såsom det uppges, vid Örebro
av Karl Sverkersson.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
