Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Karl Sverkersson - Knut Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT ERIKSSON
— liksom även under Sverkers regering tycks varit förhållandet —
uppträdde såsom en självständigt förhandlande part utan antydd
medverkan av konung Karl.
Till de skandinaviska grannmakterna uppehöll Karl Sverkersson
synbarligen goda relationer. Sin gemål, Kristina, hämtade han
från en med det danska konungahuset nära befryndad dansk
stormanssläkt — Saxo omtalar, att bruden hemfördes av Karls jarl
Guttorm, vilken i Danmark fick tillfälle att bevista konung
Valdemars son Knuts dop. I de norska tronstriderna undvek Karl
att på något sätt inblanda sig. Då flyktingar från Norge infunno
sig hos honom med anhållan om bistånd, skall han enligt Saxos
berättelse hava uppehållit dem med löften men noga aktat sig
för varje avgörande steg.
Den 12 april 1167 dödades konung Karl på Visingsö av Erik
den Heliges son Knut. Den Sverkerska traditionen några decennier
senare föreger, att det Erikska partiet härvid skamligt svikit
konung Karls visade förtroende och brutit mot högtidligen
avlagda eder och förbindelser. Olyckan tycks också hava kommit
hastigt och oväntat, ty västgötalagens konungalängd vet omtala,
hurusom Karls unge son Sverker »blev buren i skötet till
Danmark, och var ömklig hans färd».
KNUT ERIKSSON.
Den segrande Knut Eriksson fick ingalunda genast skörda
lönen för sin bedrift. En lång tronstrid tog sin början, varvid
av västgötalagens konungalängd att döma det Sverkerska partiet
fördes an av konung Karls bröder, »konung Kol» och »konung
Burislev». Om detaljerna i denna tronstrid känna vi så gott som
intet. Då västgötalagens konungalängd ger både Kol och
Burislev konunganamn, ha väl dessa till en tid haft framgångar och
av sina anhängare hyllats såsom Sveriges konungar. Måhända
ha också kyrkans store åtminstone till en tid stått på den
Sverkerska sidan. Vi finna i slutet av 1160-talet och början av
1170-talet ärkebiskop Stefan ivrigt upptagen av dansk och norsk
politik och synbarligen strävande till en dansk-norsk allians mot de
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
