Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Knut Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT ERIKSSON
Konung Knut har slutligen gripit till offensiven och uppsökt de
fruktade fienderna i deras eget land. Planer åsyftande Livlands
och Estlands omvändelse till kristendomen hade alltsedan
århundradets mitt varit aktuella inom danska och tyska ledande
kretsar, och säkerligen har Sverige redan från början ingalunda stått
främmande för desamma. I verket sattes dessa planer vid
1180-talets mitt, då Meinhard började sin missionsverksamhet i
trakterna omkring Dyna. Snart inträdde dock svårigheter för den
unga kristna kolonien i Livland, och hjälp måste begäras från de
kristna grannländerna. Det är nu, som vi hos den samtidige
skildraren av de livländska provinsernas historia, Henrik av Lettland,
möta svenskarnas namn. Meinhard drog på krigståg mot kurerna,
heter det, »med Sveriges jarl, tyskar och goter», men av storm
drevs flottan till Virland, där man landsteg och härjade under
trenne dagar. Då virlänningarna började underhandla om
antagandet av den kristna tron, begav sig den svenske jarlen, »sedan han
hellre mottagit tribut av dem», bort därifrån »till men för tyskarna».
Knut Erikssons krigståg mot Östersjöprovinsernas hedniska
folk öppnade ånyo färdvägar, vilka voro väl kända för den
svenska ledungsflottan. Man tycker sig också ur den livländske
kronistens berättelse kunna läsa fram en misstanke hos samtiden,
att det svenska ingripandet mindre avsett hedningarnas
omvändelse till kristendom och mildare seder än de främmande
landsdelarnas läggande under svensk skattskyldighet på under
forntiden övligt vis. En dylik tankegång hos den svenske konungen
kunde också just vid denna tid synas högst förklarlig. Danmark,
till vilket rike Sverige befann sig i ett föga vänskapligt
förhållande, visade gång efter annan sitt livliga intresse för länderna
på andra sidan Östersjön och dolde ingalunda, att dess avsikter
på detta håll voro av rent politisk art. För den svenska
regeringen kunde det då synas angeläget att hellre förekomma än
förekommas och att söka i tid förhindra en för Sverige högst
riskabel dansk maktutveckling i Sveriges rygg. Vi skulle i så
fall redan på detta tidiga stadium av svensk Östersjöpolitik möta
den tävlingsstrid med Danmark, vilken för den senare
utvecklingen av samma politik blev av så avgörande betydelse.
Knut Erikssons avsikt har utan tvivel varit att betrygga sin
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
