Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Sverker d. y. Karlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RIKSENHETEN
om den svenska kyrkans utveckling och förkovran, betyga
emellertid i eminentaste grad hans åtgärder för främjandet av det
andliga frälset och den andliga domsrätten. År 1200 utfärdade
konung Sverker ett kungligt gåvobrev, genom vilket han till
Uppsala domkyrka och dess kaniker förlänade vissa jordegendomar.
Till själva gåvodispositionen fogade han tvenne allmänna
stadganden: 1. »Vi hava även beslutit och att hållas såsom ständig
lag bekräftat, att klerker ägnande sig åt Herrens tjänst aldrig
hädanefter skola för dem tillvitade brott eller för förseelser eljest
av dem begångna dragas inför världslig domstol utan i sina mål
svara och göra räkenskap inför biskopar och prelater.» 2.
»Dessutom hava vi föreskrivit, att kyrkornas hus och åkrar skola vara
befriade från alla kungliga utskylder.»
Rörande dessa viktiga bestämmelsers karaktär och innehåll
hava olika meningar framställts i den vetenskapliga litteraturen.
Sannolikast torde vara, att bestämmelserna äro vad de själva
genom sin ordalydelse utgiva sig för, nämligen allmänna
privilegier för den svenska kyrkan. Privilegierna hava en
speciellt ekonomisk och en speciellt judiciell sida. Den förra avser
frihet, frälse, från all kunglig skatte- och bötesuppbörd för hela
den jordegendom, till vilken kyrkorna själva voro ägare. Den
senare avser det andliga ståndets befrielse från skyldigheten att i
egna brottmål svara inför världsliga myndigheter och erkännande
av den biskopliga domsrätten över underlydande i hithörande fall.
Ett särskilt påpekande bör göras beträffande den kyrkliga
egendomens sålunda medgivna frihet från ekonomisk tunga, det
andliga frälset. Friheten gällde tydligen endast vad som
bokstavligen stadgades, nämligen kyrkornas egendom. Annan
egendom innehavd av andliga institutioner eller personer var
fortfarande underkastad statliga bördor. Vi torde dock hava rätt
att antaga, att speciella frälseprivilegier framförallt för klostrens
jord redan vid denna tid ej sällan förekommit.
Man får ingalunda föreställa sig, att den svenska kyrkan från
denna stund förblev i obestritt åtnjutande av nyssnämnda
privilegier. En del påvebrev från 1200-talets första år synas antyda,
att den svenska kyrkans villkor ingalunda ansågos såsom särskilt
gynnsamma. Man frapperas av att påven tyckes vilja i den svenska
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
