- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 2. Äldre medeltiden /
68

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Sverker d. y. Karlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAMPEN OM RIKSENHETEN

måste en manlig bröstarvinges födelse för Sverker hava framkallat
en fullkomlig förändring av situationen. Det var onekligen icke
att vänta, att denne hädanefter skulle med bortseende från sin
egen sons intressen fasthålla vid det gjorda avtalet med
motpartiet. Vi tycka oss också genast kunna skönja tydliga
bemödanden från Sverkers sida att föra fram sin sons tronkandidatur. Då
jarlen Birger Brosa år 1202 avled, skall Sverker, enligt vad den
norska Sverresagan förtäljer, hava låtit utse sonen till jarl för att
på så sätt befästa hans maktställning för framtiden. Åtgärden var
naturligtvis ägnad att väcka livlig förbittring icke blott bland den
Erikska familjens speciella anhängare utan även bland Folkungarna,
vilka härigenom gingo förlustiga rikets förnämsta ämbete. Vi
kunna kanske spåra något av denna stämning bakom det till Norge
spridda omdömet om den nyblivne jarlen: den »byxlöse».

Till öppet utbrott synes missnöjet med konung Sverker hava
kommit år 1205. Av norska källor veta vi, att Knut Erikssons
son Erik Knutsson tillbragt den närmast föregående tiden i Norge,
där han bland de ledande ägde nära släktingar och vänner. Det
torde därför kunna antagas, att upproret organiserats från Norge
och med norskt bistånd. Utgången blev för upprorsmännen
synnerligen olycklig. Svenska annalanteckningar, jämförda med
upplysningar i ett påvebrev av år 1208, varom mera nedan, giva vid
handen, att rebellernas skaror i november månad 1205 besegrades
vid Älgarås i Västergötland och att tre Erik Knutssons bröder
stupade i striden. För Erik Knutsson själv återstod ej annat än
att genom en hastig flykt rädda sig tillbaka till Norge.

Lugnet blev ej långvarigt. Efter ett par år återvände Erik
Knutsson från Norge och synes nu hava fått allmän anslutning
i Sverige, där väl under tiden oppositionen mot konung Sverker
vuxit allt starkare. Till Sverkers hjälp anlände från Danmark en
hjälphär, anförd av en hel rad av Sverkers danska anförvanter ur
Hvidesläkten. Enligt svenska och danska krönikors samstämmiga
vittnesbörd stod den avgörande striden vid Lena i Västergötland
i januari månad år 1208. Sverker och danskarna blevo i grund
slagna, och Sverker tillika med den honom tillgivne ärkebiskop
Valerius av Uppsala flyktade till Danmark.

Slaget vid Lena blev snart ryktbart i den nordiska folktradi-

68

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 30 09:47:10 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/2/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free