Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Johan Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RIKSENHETEN
Det är tydligt, att framför allt kyrkan gynnat Johan
Sverkerssons val till konung. Vid Johans sida möta vi nämligen genast
kyrkans ledande män, såsom ärkebiskop Valerius av Uppsala,
biskop Karl av Linköping och biskop Bengt av Skara. Biskop
Karl av Linköping kallar sig konungens kansler; det är första
gången detta ämbete otvetydigt framträder i Sverige. Måhända
har kanslern under konungens första år fört regeringen å
konungens vägnar. År 1219 kröntes konung Johan i Linköping i
närvaro av rikets andliga och världsliga stormän. Han betygade
genast Sin tacksamhet mot kyrkan genom utfärdande av nya
andliga privilegier. Dessa avsågo ett återupplivande av det
andliga frälset enligt bestämmelserna av år 1200 samt ett utvidgande
av desamma genom stadgandet, att böter, fallna på prästernas
jordegendomar, skulle inbetalas till biskopen.
Sveriges utrikespolitik under Johan Sverkerssons regering
synes helt hava bestämts av förhållandet till Danmark. Konung
Valdemar Sejr ansåg sig böra uppträda såsom förfäktare av sin
systersons, Erik Erikssons, intressen och sökte genom en
appellation till påven förhindra Johans kröning. Då man i Sverige utan
hänsyn härtill verkställde kröningen, förordnade påven år 1219
trenne nordtyska biskopar att undersöka saken och eventuellt
inkalla ärkebiskopen av Uppsala jämte en av de assisterande
biskoparna till kurian för att där stå till svars för sina gärningar.
Situationen komplicerades samtidigt därigenom, att ärkebiskop
Valerius av Uppsala år 1219 avled. För att förskaffa bekräftelse
åt den till hans efterträdare utsedde biskop Olov av Strängnäs
med förbigående av den danske ärkebiskopen-primas samt på
samma gång ernå en lösning av konflikten beslöt man i Sverige
avsända direkta underhandlare till Rom. Såsom en av dessa
omnämnes prosten Gaufrid från Sigtuna, vilken under sin
Romfärd skall hava föranlett ett första besök i vårt land av munkar
tillhörande de nybildade tiggarordnarna. Ledare av expeditionen
tycks emellertid hava varit biskop Bengt av Skara, vilken under
vintern 1220—1221. vistades vid kurian i Rom och därvid
åtminstone i huvudsak avvände den mot Sverige fientliga
sinnesstämningen. Fullständig förändring i läget inträdde slutligen
genom konung Johans död och Erik Erikssons uppstigande på tronen.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
