Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Erik Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RIKSENHETEN
hans släkting och konungens svåger Birger, vars inflytande i
styrelsen redan under föregående decennium gjort sig gällande,
såsom jarl och konungens allsmäktige rådgivare. Vi äga ett
samtidigt och tungt vägande uttalande rörande Birgers ställning under
hans majordomusskap. Vilhelm av Sabina omnämner honom år
1248 med följande ord: »dux, per quem fere totaliter regitur
terra illa» (ɔ: »jarlen, av vilken detta land nästan helt och hållet
regeras»).
Liksom konung Eriks styrelse synes hava tagit sin början med
utfärdandet av ett privilegiebrev för kyrkan, skulle den även under
dess senare år framför allt utmärkas av ett kyrkligt reformarbete.
Vi stanna först inför den betydelsefulla tilldragelse, som i den
svenska kyrkohistorien bär namnet Skeninge möte. En påvlig
legat, kardinalbiskop Vilhelm av Sabina, infann sig på hösten
1247 i Sverige. Han var ingalunda obekant med nordiska
förhållanden, enär han såsom påvligt sändebud tvenne gånger under
1220- och 1230-talen besökt Östersjöprovinserna och därvid även
uppehållit sig på Gotland samt för övrigt tidigare på året 1247
i Norge officierat vid konung Håkan Håkanssons kröning.
Omedelbart efter sin ankomst trädde kardinal Vilhelm i livlig
verksamhet för att bringa ordning i de svenska kyrkliga förhållandena.
Birger Jarl, biskoparna samt flera andra framstående personer,
andliga och världsliga, samlades under kardinalens ledning i
början av år 1248 till ett möte i Skeninge. Mötets beslut, i original
bevarat till våra dagar, inrymmer ett flertal viktiga bestämmelser
rörande den svenska kyrkans ordning och författning. I främsta
rummet märkes föreskriften, att prästerskapet hädanefter skulle
leva i celibat och sålunda alldeles avsöndra sig från det
borgerliga samhället. Av stor räckvidd för framtiden var också påbudet,
att ärkebiskopen och biskoparna skulle inom ett år anskaffa den
samling av den kanoniska rättens regler, vilken förelåg i påven
Gregorius IX:s redaktion. Härigenom öppnades naturligtvis
portarna för det kanoniska inflytandet på svenska rättsförhållanden
på vid gavel.
Vad kardinal Vilhelm i Sverige verkat för den svenska kyrkans
organisation efter allmänkyrkliga förebilder, blev efter hans avresa
fullföljt genom en epokgörande påvlig bulla av den 7 december
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
