Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
ligtvis dölja sig ett förvirrat minne av Joar Blås konkurrens om
konungatronen. Att Birger Jarl vid detta tillfälle hyst
aspirationer för egen räkning, synes emellertid ingalunda otroligt.
Valdemars kandidatur förefaller under dylika omständigheter
snarast vara följden av ett slags kompromiss mellan de
kämpande intressena.
Valdemars konungaval behandlas även i den norska
Hakonarsagan. Såsom Valdemars konkurrenter om konungakronan
uppträda här Knut Långes andre son, Filip, samt Folkungen Knut
Magnusson. Sagan utgår ifrån, att Birger Jarl till en början var
frånvarande och att hans återkomst blev avgörande för
framgången av hans sons sak.
Vi kunna av dessa källornas berättelser kongtatere, att
Valdemars uppstigande på tronen framkallade mycken strid och
oenighet i landet. Det är i huvudsak den gamla oppositionen från
Erik Erikssons dagar, som nu åter träder fram på arenan.
Såsom upprorspartiets ledare finna vi de båda nyssnämnda, Filip
Knutsson och Knut Magnusson, varjämte vi vid deras sida
påträffa en dem närstående svensk storman, Filip Petersson.
Hakonarsagan omtalar, hurusom dessa herrar infunno sig hos konung
Håkan i Norge, begärande hjälp emot Birger Jarl. Då Håkan
vägrade, åberopande det ingångna fördraget mellan Sverige och
Norge, begåvo sig de svenska herrarna till Tyskland, där de
samlade trupper för ett angrepp på Sverige. På hösten 1251
kom det till en kraftmätning mellan upprorsmännen och Birger
Jarls krigsmakt vid Herrevadsbro i Västmanland. Birger Jarl
vann en lysande seger. Sträng gick räfsten ut över de
övervunna. De tre huvudmännen halshöggos, och jämte dem
avlivades även ett flertal av deras anhängare och knektar.
Till drabbningen vid Herrevadsbro anknyter sig ett
omdiskuterat historiskt spörsmål. Erikskrönikan antyder, att de
upproriska — i vilka krönikan framför allt ser »Folkungarna» —
blivit skändligen bedragna »i rette tro», i det att:
»Birge Jerl ok biscop Koll,
var Herra gaff ther til eth tool,
the loffuado them tro oc sworo them edha
oc villo them felugha til sik ledha
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
