Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGER JARL
ok talado for them yffrid slät
ok sagdo, at the villo haffuat til säät,
swa at Folkunga lagdo thera vapn nid,
thy at biscop Koll haffde sworet them frid.
Ok gingo til thera ouer ena aa,
ther loth them jerlin hoffwod aff slaa.
Tha gik Folkunga äät
wald ouer och mykin oreth.
Folkunga ok thera frender
dogho tha marge alle i sänder
ok fingo tha swa ilt affslagh,
the koffrado sik ey än i dagh.»
Riktigheten av denna rimkrönikans uppgift har av en senare
forskning blivit bestridd, i det att man åberopat övriga källors
tystnad på ifrågavarande punkt. Att något passerat, som varit
ägnat att uppväcka stora kretsars särskilda förbittring mot jarlen,
är emellertid tydligt. Den samtidiga Hakonarsagan förtäljer, att
upprorsledarna kommo i Birger Jarls våld, »men jarlen lät
halshugga dem alla och många andra män med dem och mest tyska
män, men de flesta svenskar gav han grid, och sedan upphörde
ofriden i Svithiod, men för denna gärning var mycket olika tal
om jarlen: det var stor skillnad, huruvida vänner eller ovänner
talade därom». Något svekmoment låter sig visserligen icke
bestämt utläsas ur denna skildring, men att jarlen i varje fall visat
en anmärkningsvärd hårdhet, synes ofrånkomligt. Tilläventyrs
står också härmed en egendomlig omständighet i sammanhang.
Ett påvebrev av den 23 oktober 1252 ger vid handen, att konung
Valdemar, Birger Jarl och Birgers gemål Ingeborg hos den
helige fadern i Rom anhållit om sina synders förlåtelse, en anhållan,
vilken av påven beviljades. Måhända ligger bakom denna den
regerande familjens onekligen frapperande åtgärd ett erkännande
av att rikets pacificering genomförts med osedvanlig
hänsynslöshet och stränghet.
I detta samband förtjänar även att påpekas, att Erikskrönikan
beträffande upprorsrörelsen under konung Valdemars första år
lämnar en annan notis, vars värde blivit omtvistat. Enligt krö-
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
