Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
denna Birgers politik, även om de tillsvidare måst böja sig för
jarlens överlägsna kraft.
Redan vad vi sålunda lärt känna rörande Birger Jarls
ställning till den svenska kyrkan ger oss den rätta utgångspunkten
för ett bedömande av hans statsmannapersonlighet och
regeringsgärning. Det var en stark man med vilja och förmåga att hävda
konungamaktens myndighet och landsstyrelsens intressen, som
nu gripit statens roder. Man misstager sig säkerligen icke, om
man i Birger Jarl ser en representant för den nya furstemakt,
som vid denna tid på olika håll i Europa gör sitt inträde på
den politiska arenan. Förutsättningarna för denna furstemakts
framträdande voro visserligen i Sverige eller Norden
överhuvudtaget icke desamma som i det sydligare Europa.
Feodalsystemets sönderfallande beredde på kontinenten vägen för
furstemakten, vilken för en tid framåt, stödd på en egen, nybildad
förvaltningsorganisation, helt tog ledningen av ländernas styrelse.
I Sverige hade någon feodalisering av samhällslivet icke
genomförts, utan detta kvarstod ännu i huvudsak på ett mycket
ålderdomligt stadium. Vad som här skapat en grundval för
framväxten av en stark konungamakt var naturligtvis rikets så
småningom skeende konsolidering och övervinnandet av
landskapspartikularismen, i vilken process konungadömet med dess tjänare
utgjorde den väsentligast pådrivande faktorn. Trots denna
konstitutiva skiljaktighet torde emellertid utvecklingen i Sverige
ingalunda hava förlupit alldeles opåverkad av den samtidiga
utvecklingen i andra delar av Europa. Den allmänna politiska
uppfattningen har naturligtvis överallt i anslutning till det
faktiska statslivets förändring påverkats i monarkistisk riktning,
och statsrättsliga åskådningar från kulturländerna i söder hava
under sådana förhållanden utan tvivel funnit en fruktbar
jordmån i vårt nordliga land.
Inom alla statslivets områden spara vi Folkungajarlens
myndiga och målmedvetna ingripande. Vi stanna först vid
utrikespolitiken. Från det föregående är känt, hurusom under konung
Eriks sista år Birger Jarl åvägabragte ett fördrag med Norge,
vilket tydligen närmade de båda nordiska länderna högst väsent-
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
