Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGER JARL
ligt Erikskrönikans i det föregående omnämnda uppgift skall
också biskop Kol av Strängnäs, konungens kansler, hava såsom
Birger Jarls förtroendeman deltagit i förhandlingarna efter slaget
vid Herrevadsbro.
Det skulle genast här kunna uppkastas den frågan, huruvida
den nära anslutning mellan Birger Jarl och kyrkan, vilken
sålunda kan sägas inleda hans regeringstid, även för hans senare
styrelse blev bestämmande. Frågan är ingalunda lätt att besvara,
då det bevarade källmaterialet rörande stats och kyrkas
förhållande till varandra under 1250- och 1260-talen är synnerligen
obetydligt. Vi kunna konstatera — varom nedan utförligare
skall talas — att påven år 1255 anmodar ärkebiskopen av
Uppsala och biskoparna av Linköping och Skara att verka för
befästandet av Birger Jarls anordning att åt sina söner anvisa olika
landsdelar inom riket. Det goda förhållandet mellan Birger och
kyrkan synes sålunda alltjämt äga bestånd. Senare torde
emellertid en viss förändring av situationen hava inträtt. Denna
förändring kommer väl icke till synes på klosterpolitikens område,
ty liksom tidigare möta vi fortfarande frikostiga privilegier för
enskilda kloster, genom vilka dessa i större eller mindre
utsträckning erhålla befrielse från offentliga utskylder. Men av det
faktum, att särskilda immunitetsbrev i några fall förlänats
domkyrkor och deras kaniker, kan måhända den slutsatsen. dragas,
att något generellt andligt frälse knappast längre erkändes.
Uteslutet är ej heller, att den förnyade påvliga bekräftelsen av
Uppsala domkapitels privilegier av den 23 oktober 1256 pekar i
samma riktning. Full visshet i detta avseende få vi emellertid
genom ett studium av Magnus Ladulås’ senare privilegieutfästelse
till den svenska kyrkan. Av denna framgår med all tydlighet,
att de svenska prelaterna under den föregående tiden blivit
betraktade såsom läntagare av det skattefria kyrkogodset, för vilket
de efter allmänt europeiskt mönster måst utgöra krigstjänst till
kronan. Den myndige Birger Jarl har sålunda på ett ganska
uppseendeväckande sätt gent emot kyrkan hävdat statens
intressen och av kyrkans store utkrävt speciella prestationer såsom
ersättning för åtnjutna fri- och rättigheter. Det är icke att
antaga, att kyrkans ledare med större tillfredsställelse iakttagit
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
