Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Valdemar Birgersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALDEMAR BIRGERSSON
Lyon, där påven Gregorius X själv detta år vistades, omtalas
icke och är i och för sig av föga betydelse. Valdemar har
emellertid säkerligen icke försummat att i detta sammanhang söka
närmare känning med kyrkans mäktiga för att vinna ett
efterlängtat stöd i den svåra inrikespolitiska situationen. Vi frestas
till detta antagande, då vi studera en till Sverige riktad
påvebulla av den 9 augusti 1274. Denna bulla är ställd till »hertig,
lagmän, häradshövdingar och andra förnäma män» i Sverige och
innehåller skarpa anklagelser beträffande det världsliga samhällets
i Sverige övergrepp mot kyrkan och dess tjänare. Att den
svenske konungen i detta sammanhang icke nämnes, torde väl
närmast bero därpå, att bullan tillkommit med anledning av
konung Valdemars förhandlingar med den påvliga kurian, under
vilka Valdemar förstått att på sitt motparti skjuta skulden för
den svenska kyrkans utståndna vedermödor och i viss mån
uppträda såsom denna kyrkas taleman inför påvestolen. Någon
varaktig framgång har Valdemar dock härigenom i varje fall ej
uppnått. Visserligen förtäljer Erikskrönikan, att på ett riksmöte
i »Tränonäss» — tydligen på sommaren 1274 efter konung
Valdemars hemkomst — rikets sju biskopar sökte medla mellan de
stridiga parterna och att den av bröderna, som inträtt i det
andliga ståndet, nämligen Bengt, erbjöd sig att till förlikningens
befrämjande avstå från sin del av riket. Men enligt samma
krönikas upplysning misslyckades helt och hållet dessa
försoningsförsök: hertig Magnus »undsade» konungen, och bröderna skildes
»osatta».
Under den närmast följande tiden har man å ömse sidor
rustat sig till den förestående striden. Konung Valdemar synes
framför allt ha litat till den nyvunna förbindelsen med den
påvliga kurian. Ett påvebrev av den 9 januari 1275 ger oss på
denna punkt intressanta underrättelser. Konung Valdemar hade
låtit påven veta, att tidigare några upprorsmakare velat uppsätta
en annan person på tronen, varav svåra olyckor och lidanden
tillskyndats landets invånare — härmed syftas otvivelaktigt på
den av Birger Jarl i början av Valdemars regering nedslagna
insurrektionen. Hos påven anhöll Valdemar därför ödmjukligen,
att han måtte på lämpligt sätt förhindra, att något dylikt kunde
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
