- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 2. Äldre medeltiden /
120

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Ladulås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FOLKUNGATIDEN

danske konungens nära fränder markgrevarna av Brandenburg.
Konung Valdemar förband sig genom detta fördrag att till
markgrevarna av Brandenburg avstå Gotland jämte en större
penningsumma, för den händelse markgrevarna kunde
genomdriva, att hälften av hans gods i Sverige återställdes. I fördraget
intogs också den bestämmelsen, att om Gotland icke fallit på
Valdemars anpart, markgrevarna skulle erhålla ett annat likvärdigt
område, och att om markgrevarna icke lyckades förskaffa konungen
de ovannämnda godsen, de av de egendomar, vilka de återvunno
till konungen utöver hans arvegods, skulle erhålla en tredjedel.
Slutligen stipulerades, att om konungen någonsin »mera
fullkomligt» komme i besittning av sitt rike, markgrevarna i varje
fall skulle erhålla Gotland.

Fördraget med markgrevarna av Brandenburg visar oss
Valdemar inför utsikten att återfå åtminstone en större del av Sverige.
En riksdelning har också, såsom flera annaler antyda, kommit till
stånd redan vid årsskiftet 1277—1278. Valdemar har måst
avsäga sig sin konungavärdighet, men erhållit såsom
underhållsländer stora delar av södra och västra Sverige. Till denna
riksdelning slöt sig en uppgörelse i Laholm mellan Magnus och
Erik Glipping, genom vilken deras ekonomiska mellanhavande
reglerades. Man konstaterar med intresse, att i en av de
urkunder, vilka beröra sistnämnda uppgörelse, konung Magnus för
första gången uppträder under titeln »Sveriges och Götes konung»
— otvivelaktigt i syfte att på så sätt markera sin
överhöghetsrätt till hela riket, sålunda även till det nu under Valdemars
omedelbara styrelse stående Götaland.

Huru den mellan Valdemar och de brandenburgska
markgrevarna ingångna traktaten realiserades, är icke känt. Enligt
en uppgift i OÖlaus Petris svenska krönika skall emellertid konung
Magnus hava insett nödvändigheten av att uppnå en
överenskommelse med dessa Valdemars bundsförvanter och ävenså
lyckats med dem avsluta ett försvarsförbund, måhända under år
1278.

De närmast följande åren bragte nya oroligheter och
inbördesstrider. Konung Magnus hade tydligen alltifrån första stunden
av sin regering måst i stor utsträckning lita till utländska män

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 30 09:47:10 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free