Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Ladulås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LADULÅS
såsom sina medhjälpare. Dessa utländska element vållade honom
inom kort stora vanskligheter. Rimkrönikan omtalar en dansk
storman vid namn Peder Porse, vilken t. o. m. skall hava fördristat
sig att taga konungen till fånga. En annan dansk man, Ingemar
Nilsson, säges hava utövat ett så starkt inflytande på konungen,
att allmän ovilja uppstod i landet. Den gamla
stormannaoppositionen reste åter huvudet och gick snart till öppet angrepp
mot konungamakten. Såsom upprorsmännens ledare framträdde
den tidigare omnämnde Johan Filipsson samt hans broder Birger
Filipsson; att exkonung Valdemar, såsom Ericus Olai säger sig
hava försport, även stämplade mot sin broder, förefaller högst
sannolikt. Det första slaget drabbade Ingemar Nilsson och
konungens utländska anförvanter. På borgen Gälakvist vid Skara
blev år 1278 Ingemar Nilsson dödad samt konungens svärfader
greve Gerhard av Holstein tagen till fånga och förd till Ymseborgs
slott, varjämte drottning Helvig nödgades att taga sin tillflykt till
ett kloster. Johan Filipsson skall sedermera hava med härsmakt
dragit till Jönköping och öppnat en fullständig belägring av
detta slott. Det var tydligt, att konung Magnus’ krona ännu
satt mycket osäkert på hans huvud.
Enligt såväl rimkrönikans som Ericus Olais vittnesbörd har
konung Magnus inför den hotande faran gått till väga med den
största försiktighet. Han har omsorgsfullt dolt sina verkliga
känslor och avsikter och lyckats genom ett eftergivet och
försonligt uppträdande uppnå en skenbar förlikning. Det är mycket
möjligt, att denna förlikning träffats på ett riksmöte i Alsnö i
maj månad år 1279, ty vid detta tillfälle finna vi i urkunderna
åter Filipssönerna vid konungens sida. Förlikningen har väl
också omfattat exkonung Valdemar, vilken nu enligt flera källors
utsago avstod från sin del av riket och endast behöll sin privata
egendom. Då konung Magnus från denna tidpunkt definitivt
antog titeln »Sveriges ock Götes konung», skedde detta måhända
för att tydligt markera rikets slutliga enande.
Med våren 1279 var maktkampen mellan bröderna Valdemar
och Magnus bragt till slut, och Magnus stod såsom obestridd
segervinnare på slagfältet. Valdemars senare liv har inbringat
honom föga berömmelse. Källorna överensstämma i att han
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
