- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 2. Äldre medeltiden /
123

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Ladulås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAGNUS LADULÅS

Ett eklatant bevis härpå gavs år 1285, då under Norges strid
med de tyska handelsstäderna och Danmark konung Magnus
anlitades som skiljedomare. Konung Magnus’ förbindelser med
Holstein och Brandenburg hava förut omnämnts.

Ett utrikesproblem av speciell karaktär fick genom konung
Magnus sin lösning. Med ön Gotland hade konung Magnus,
såsom ovan visats, tidigt tagit befattning, och han hade
säkerligen icke förblivit okunnig om de försök, som blivit gjorda att
lossa de svaga band, som fasthöllo den stora handelsön vid
Sverige. Det är därför ingalunda överraskande att finna konung
Magnus år 1285 hava genomdrivit nya statsrättsliga bestämmelser
rörande ön Gotlands ställning till Sveriges krona. Tidigare
gällande stadganden föreskrevo, att gotlänningarna skulle dels
erlägga en årlig skatt, dels med sju ledüngsskepp följa svenske
konungen i härfärd — dock endast mot hedniska folk — eller
erlägga ledungslame. Hädanefter skulle gälla den regeln, att
gotlänningarna varje år ägde att erlägga såväl skatt som
ledungslame och att den senare efterskänktes endast för det fall, att
ledung utginge mot hedniska folk. Dessutom stipulerades, att
politiska förbrytare, som landsförvists från Sverige, icke skulle
bliva mottagna på Gotland. Av speciell gunst medgavs
slutligen de handelsdrivande gotlänningarna att göra köpmansfärder
till Karelen, likväl icke med förbudna varor.

Konung Magnus fick snart tillfälle att på Gotland hävda den
svenska konungamaktens stärkta auktoritet. Öppen strid tycks
hava utbrutit mellan staden Visby å ena sidan och den
gotländska landsbygden å den andra. Anledningen till striden har
väl otvivelaktigt varit staden Visbys nu inträdande fullständiga
separation från landsbygden och dess strävan att i sina händer
monopolisera hela den gotländska handeln. Säkerligen har Visby
fått understöd av de tyska »städerna», såsom uppges i Strelows
senare gotländska krönika; man spårar samtidigt försök från
lybeckisk sida att alldeles förhindra ön Gotlands gamla direkta
handel på Nordsjötrakterna. För konung Magnus blev vad som
skett en förbrytelse mot den svenska kronan, vilken det å rättens
vägnar tillkom att å Gotland i sista hand förordna. Huru han
förstått att giva eftertryck åt sin mening är icke känt. I varje

123

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 30 09:47:10 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/2/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free