Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Ladulås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
fall har hans ingripande bragt de kämpande parterna till
fullkomlig underkastelse under hans vilja. Tydligt framgår detta av det
ännu bevarade dokument av den 9 augusti 1288, genom vilket
staden Visby till konung Magnus gjorde fordrade utfästelser.
Då staden genom sitt uppträdande kränkt konungens majestät,
förband den sig först och främst till betalande av dryga böter.
Den utlovade vidare att vid nya tvister med landsbygdens
befolkning hänvända sig i saken till konungen och att för övrigt på
allt sätt befrämja konungens myndighet och förhindra alla
landsförrädiska planer, såväl i staden som på landsbygden. Förbudet
mot att hysa politiska landsflyktingar från svenska fastlandet blev
dessutom återupprepat. För hållandet av de gjorda förpliktelserna
fastställdes stränga borgens- och straffbestämmelser.
Magnus Ladulås’ inrikesp olitik företer en bild av vittsyftande
uppslag och initiativ inom styrelsens olika grenar. Till den
svenska kyrkan, den mäktiga hjälparen från inbördeskrigets
orofyllda dagar, trädde konung Magnus i ett nära och förtroendefullt
förhållande. Vid sin kröning i maj månad 1276 utlovade konungen
att »skilja prelaternas och kyrkornas rätt från kronans» och att vid
utkrävandet av biskoparnas rusttjänstskyldighet undantaga
kyrkornas egendom, för vilken inga statliga prestationer skulle
erfordras. Löftet infriades vid ett provinsialkonsilium i Tälje i
slutet av år 1276 eller början av år 1277, då nya
immunitetsprivilegier för svenska kyrkan utfärdades. Själva
privilegieurkunden är tyvärr förlorad, men vi äga kännedom om dess
huvudsakliga innehåll ur andra källor. Konungen befriade kyrkans
egendom från all kunglig skatte- och bötesuppbörd med det
förbehåll, att gods, som efter denna tidpunkt tillfölle kyrkan,
fortfarande skulle ligga under skatt. Kyrkan hade på detta sätt
lyckats återvinna det andliga frälse, som förvärvats år 1200, samt
under detsamma indraga den jord, som kommit i kyrkans
besittning efter år 1200. Den ekonomiska lättnad, som
härigenom bereddes kyrkan, var för densamma så mycket mer
välkommen, som den samtidigt började ansättas av
skatteutskrivningar från påvemaktens sida, varom mera i annat
sammanhang. De följande åren knötos banden mellan konung Magnus
och kyrkan allt starkare. På provinsialmötet i Tälje på hösten
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
