Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Ladulås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
förskaffa sig, även att betrakta från en annan synpunkt. De äro
icke blott och kanske icke ens huvudsakligen en ersättning för
presterad krigstjänst till häst utan närmast medgivanden åt
vederbörandes stora sociala makt och inflytande samt ett medel
att förvärva deras understöd i riksstyrelsen. Det är därför icke
alls troligt, att någon egentlig fixering av dessa stormäns
krigstjänstskyldighet kommit i fråga. Då nöden krävde, hade de att
understödja konungen med all sin makt, och Alsnö stadgas
frälseprivilegier åsyftade endast en reglering, underlättande stormännens
strävanden att öka sina krigsdugliga följen.
Införandet av ryttartjänsten — under 1500- och 1600-talen kallad
rostjänsten eller rusttjänsten — hade sålunda ställt olika delar
av landets socialt högre stående element privilegierade gent emot
det övriga folket. Något enhetligt herremannastånd var
visserligen icke därmed skapat. Härför krävdes ett sammanförande
av Alsnö stadgas rusttjänstpliktiga frälsemän och landets
egentliga, i sin stad privilegierade stormannaklass på gemensam grund
med lika rättigheter och lika skyldigheter. Utvecklingen förde
emellertid raskt i denna riktning. Redan konungamaktens direkta
intresse fordrade en enhetlig organisering direkt under kronan av
de många disparata herremannagrupperna. Till resultatet ha
också medverkat en del andra faktorer, vilka här skola något
beröras.
I nära förbindelse med det pansrade rytteriet hade även
medeltidens riddarväsende gjort sitt intåg i vårt land.
Åtminstone från förra delen av 1200-talet har säkerligen Sverige
varit fullt förtroget med hithörande institutioner, sedvanor och
föreställningar. Vid mitten av 1200-talet omtalas »riddare» i
Sverige, vare sig de varit dubbade därstädes eller i utlandet.
Speciell blomstring tycks riddarväsendet i Sverige hava fått under
Magnus Ladulås’ regering. Vi möta nu en mångfald »riddare»
bland rikets högst uppsatta män, vi möta även riddarväsendets
andra värdighet »väpnarna», i Sverige ofta kallade »svenner till
vapen» eller »svenner a vapen». Rimkrönikan har bevarat
traditionen om ett riddarslag, vilket skall ha hållits i samband med
Klara klosters grundläggning i Stockholm:
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
