Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Ladulås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LADULÅS
En- omständighet är härvid onekligen frapperande. Såsom
privilegierade omtalas i stadgandet endast de, som gjorde tjänst
hos någon annan, denne andre måtte sedan vara konungen, hertig
Bengt, ärkebiskopen, biskoparna eller vilken person som helst.
Man frågar sig genast: Ha då icke dessa senare »tjänsteherrar»
själva fått mottaga frihet för sina egna gårdar? Ha endast
deras »män», ej de själva frälsefrihet?
Svaret är otvivelaktigt nära till hands liggande. Frälsefrihet
gives såsom kompensation för åtagen tjänst och har till syfte att
möjliggöra en stående ryttarhär. De diskuterade bestämmelserna
åsyfta därför icke direkt stormännen eller deras intressen, utan
avse närmast att garantera konungen en tillräcklig skara av rustade
ryttare. Privilegiet förlänas dem, vilka huvudsakligen uppbära
ryttartjänsten och för vilka detsamma också medför en verklig
underlättnad. En självklar förutsättning härvid var, att de
stormän, vilka ryttarna omedelbart tjänade, ställde sig och sina
väpnade ryttartrupper till konungens förfogande.
Alsnö stadgas privilegieparagraf har sålunda intet att förmäla
om stormännens egen eventuella frälsefrihet. Att en dylik
förefunnits är emellertid knappast möjligt att betvivla. Vi känna
från det föregående, hurusom biskoparna tydligen redan länge
varit krigstjänstskyldiga till kronan, och detsamma har väl även
i viss mån gällt andra stormannagrupper. Denna
krigstjänstskyldighet avsåg naturligtvis ursprungligen stormännens egen
egendom och har från statens sida måst ersättas genom
privilegier, avseende just samma egendom. I krigsmaktens intresse
tages så genom Alsnö stadga ett steg framåt. Stormännen hava
hädanefter icke blott frälsefrihet såsom lön för den krigsstyrka
de från sina egna gods uppsätta, utan de kunna även medelbart
giva dylik frihet åt dem, vilka äro ägare av egna gårdar, men
dock finna förmånligt att inträda i stormännens tjänst.
Huru förhållandet mellan konungamakten och de olika
krigstjänstuppbärande stormännen i detalj ordnades, undandrager
sig vår kännedom. Härvid böra likväl tvenne omständigheter
beaktas. För det första har väl den krets av verkliga stormän,
som här avses, varit tämligen inskränkt. För det andra äro de
friheter och privilegier, som stormännen vetat att personligen
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
