Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Ladulås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
paragrafer i Alsnöstadgan vittna om konung Magnus’ stora och
lovvärda nit för den allmänna ordningens upprätthållande.
Konungens »länsmän» förbjödos strängeligen att pålägga bönderna några
olaga utskylder eller bördor av något slag. Ingen som icke fått
konungens »brev» skulle äga rätt att kräva skjutshästar av
allmogen. För förhindrande av övervåld mot befolkningen av
resande i landet föreskrevs, att i varje by skulle tillsättas en
»rättare», vilken ägde att närmare ordna angående resandes
förplägnad. Det är väl denna senare bestämmelse, som skall ha
förskaffat Magnus tillnamnet Ladulås enligt vad den s. k. Lilla
rimkrönikan från 1400-talets mitt förtäljer:
»Almogen mik thy Ladulaas kalla,
jak fridade rika oc fatoga alla
ok bad thm setia knap fore lada
ok fructa sidhen engens skada.»
Vad namnet »Ladulås» — vilket möter redan i tämligen tidiga
annalanteckningar — ursprungligen inneburit, är emellertid ovisst.
Även i fråga om stadsväsendets framväxt torde konung
Magnus hava inlagt förtjänster, säkerligen ofta hämtande impulser
från den högre utvecklade tyska stadsorganisationen. År 1279
tillerkändes biskop Henrik av Linköping rättighet att vid Berga
i Finnveden anlägga en stad, vilken i skatteavseende hade att svara
inför biskopen. I förordningarna för staden Jönköping av åren
1284 och 1288 möta vi flera av den kontinentala stadspolitikens
ledande drag. Konungen reglerade stadens tvenne årliga
marknader och förbjöd vid strängt straff bönderna i Småland att köpa
och sälja på annan ort än i staden Jönköping, d. v. s. att driva
»landsköp». Ledningen av stadens styrelse anförtroddes åt tolv
»rådmän», vilka årligen utsågos av borgerskapet, varjämte en
»växlare» eller »beskådare» å konungens vägnar hade att övervaka
silverhandeln. Huruvida rådmännen även blevo innehavare av
den dömande myndigheten, låter sig ej med bestämdhet
avgöras; sannolikheten talar dock för, att så åtminstone snart blivit fallet.
Speciell omvårdnad har konung Magnus ägnat bergsbruket.
Vi hava tidigare konstaterat, att ett bergsbruk, omfattande
brytning av silver och måhända även av järn, förmodligen förefun-
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
