Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
maktutveckling hämmad av en sluten krets av mäktiga män, vilken
å rättens vägnar kunde göra anspråk på att i yttersta hand
representera rike och krona.
Vi skola nu först samla de spridda underrättelserna om
förmyndarstyrelsens utrikespolitik. Öroligheter hade uppstått vid
den ryska gränsen, och från såväl svensk som rysk sida hade
härjningar ägt rum. Torgils Knutsson ingrep genast med all
kraft. År 1293 landsteg en svensk här under marskens personliga
ledning i östra Finland, erövrade landet och uppbyggde till det
svenska väldets befästande slottet Viborg. Ryssarna synas
följande år hava gjort ett angrepp mot Viborg, men blivit med
förlust tillbakaslagna. Ett försök av svenskarna att bemäktiga sig
ytterligare områden österut misslyckades dock.
Viborgs anläggning väckte i Norden stort uppseende, enär
Sverige därigenom syntes vinna en dominerande position vid den
stora handelsstråkvägen till Ryssland. De tyska hansestäderna
skyndade att genast träffa anstalter för sin sjöfarts tryggande. En
beskickning avgick till Sverige, bestående av en borgare från
Lybeck och en från Visby; beskickningen medförde ett
rekommendationsbrev från den tyske kejsaren. I mars månad 1295
kom i Örebro ett fördrag till stånd mellan Sverige och de städer,
»som besökte Östersjön». I fördraget medgavs städernas köpmän
att under ett och ett halvt års tid fritt segla på Novgorod, dock
på det villkor att ingen finge medföra vapen, järn, stål eller
livsförnödenheter utom för egen räkning eller med råd eller dåd
företaga något, som kunde lända Sveriges rike till skada.
Fördraget av år 1295 vittnade om, att förhållandena i öster
ingalunda blivit slutgiltigt ordnade utan att den svenska regeringen
förutsåg kommande förvecklingar. Tyvärr tiga dock källorna på
denna punkt för de närmaste åren. Först i början av januari månad
år 1300 brytes tystnaden genom ett brev från den tyske kejsaren,
vari denne ånyo anhöll hos konung Birger om fri passage för
Lybecks köpmän till Neva. Man synes härav kunna draga den
slutsatsen, att Sverige under de senaste åren gjort gällande anspråk
på att i militärt intresse övervaka sjöfarten på Ryssland och
eventuellt spärra densamma. Just förutnämnda år, 1300, togs också från
svensk sida ånyo ett avgörande steg. Enligt rimkrönikan —
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
