Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGER MAGNUSSON
ok antwardade honom i hand
husfrw ok barn oc all sin land,
at han skulle rada ok fore them see,
som Gud ville, han ok the
ädhla herra i rikeno bodhe,
at the giordo, som han them trodhe,
til hans synir komo til sin aar,
konung Birger, Erik och Valdemar.»
Den »vise» man, som här åsyftas, var marsken Torgils
Knutsson, och rimkrönikans uppgift innebär närmast, att Torgils
Knutsson i spetsen för rikets ledande män, d. v. s. rådet,
övertog förmyndarregeringen. Säkerligen stod detta arrangemang
också i överensstämmelse med tidigare avtal vid Birgers val till
konung.
Under de närmaste åren finner man rådet samlas till
rådsmöten, där de viktigaste regeringsärendena avgjordes. De löpande
styrelseärendena måste naturligtvis ofta ombesörjas av enskilda
rådsmedlemmar. Det har härvid sannolikt varit av betydelse,
att i rådet ingingo de flesta lagmännen, vilka sålunda var och
en i sin ort kunde i många fall övertaga konungamaktens
funktioner. Särskilt framträdande blev emellertid marsken Torgils
Knutssons ställning. Denne ryktbare man, tillhörande en
Folkungarna närstående släkt, var tydligen rådets främste ledamot,
måhända i sin egenskap av marsk, då drotsämbetet ej synes hava
varit tillsatt. Otvivelaktigt har en god del av regeringsansvaret
uppburits av Torgils ensam: vi äga i behåll flera regeringsurkunder,
utfärdade endast i hans namn, och vi sakna ej heller samtida
vittnesbörd om att han betraktades såsom den egentlige
riksstyresmannen. Det förtjänar dock genast att anmärkas, att Torgils
Knutsson påtagligen aldrig uppnådde en Birger Jarls auktoritativa
position inom landet. Örsaken härtill har väl framför allt varit
den, att konungadömet som sådant nu vunnit oerhört i styrka
och därför icke lämnat den utanför konungafamiljen stående
marsken tillfälle att varaktigt identifiera sig med kronans laglige
innehavare. Men förbises bör ej heller, att rådets tillvaro såsom
självständig riksinstitution även måste väsentligen hava medverkat till
detta förhållande, i det att den myndige marsken funnit sin fria
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
