Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
Gudmar Magnusson från svensk sida. Innan denna skiljedomstol
hann sammanträda, hade likväl slutlig uppgörelse blivit träffad —
sannolikt framdriven av Erik Menved, som för ögonblicket såg
sig invecklad i stora ut- och inrikespolitiska svårigheter. En
fredskongress i Hälsingborg i juni månad 1313 förkunnade fred och
försoning mellan Nordens riken, pålade hertig Erik ett betydande
skadestånd att betalas till danske konungen och Sofias av Werle
fader och avkrävde de svenska hertigarna en edlig förklaring, att
äktenskapet med Sofia av Werle annullerats endast av den orsaken,
att hertig Erik »efter Guds lag (d. v. s. på grund av släktskap)
icke måtte taga henne».
Hertig Erik stod nu såsom segrare med palmer i händerna.
Han försummade ej heller att till det yttersta söka utnyttja sin
gynnsamma ställning. Den vunna försoningen med konung Erik
Menved befästes genom ett år 1314 träffat avtal, enligt vilket
hertigarna Erik och Valdemar hade att påräkna den danske
konungens hjälp för vinnande av Norge men i ersättning
förbundo sig att lämna konung Erik verksamt bistånd. Inför utsikten,
att såväl Erik som Valdemar inom kort skulle erhålla arvingar,
verkställdes år 1315 ett s. k. hävdaskifte å fem år bröderna emellan.
Hävdaskiftet var i det hela identiskt med det skifte, som skall ha
skett år 1310, och lämnade sålunda Erik huvudsakligen i besittning
av det västra och Valdemar av det östra Sverige. Betydelsefull var
bestämmelsen, att hertigarna för framtiden skulle föra regeringen
i nära anslutning till varandra, att alla slott skulle stå dem båda
öppna, att ingen fogde skulle antagas utan bådas samtycke o. s. v.
Det var påtagligt, att man noga undvek alla åtgärder, som skulle
kunna framkalla en definitiv territoriell söndersprängning, och
alltjämt höll i sikte möjligheten av rikets slutliga samling. — Följande
år (1316) föddes båda hertigarna en manlig arvinge; hertig Eriks
son erhöll namnet Magnus, hertig Valdemars Erik.
Vi hava nu att kasta en blick på Sveriges inre förhållanden
under dessa kritiska år. Såväl konung Birger som hertigarna
utövade full kunglig myndighet inom sina respektive områden, och
Sveriges in- och utrikespolitik var sålunda splittrad på ett flertal
händer. Att detta icke kan hava varit lyckligt vare sig för landets
ekonomiska utveckling eller för den allmänna rättssäkerheten, är
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
