Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
kommission i varje stift, bestående av en deputerad, utsedd av
riksrådet, och två deputerade, utsedda av bönderna, samt endast
användas för uppgivet ändamål. Slutligen förband sig riksrådet
att under konungens minderårighet lojalt understödja drotsen Mats
Kettilmundsson eller hans ställföreträdare i handhavandet av lag
och rätt i landet.
Redan ett par dagar före konungavalet i Sverige hade den
svenska beskickningen i Norge slutfört sina förhandlingar. På
ett möte i ÖOslo i slutet av juni månad 1319 träffades mellan
Sverige och Norge följande överenskommelse:
Svenskarna förbundo sig att senast i början av augusti månad
välja Magnus Eriksson till Sveriges konung och därefter föra
honom till Lödöse, varifrån han skulle göra sitt intåg i Norge.
Magnus skulle stanna i Norge ett år och därefter lika lång tid i
Sverige; principen om lika lång vistelse i båda länderna skulle
sedermera alltjämt så vitt möjligt tillämpas. Det ena rikets män
skulle följa konungen endast till det andra rikets gräns. Så länge
Magnus var minderårig, skulle Norges statsmedel i vissa fall efter
hertiginnan Ingeborgs och norska riksrådets gottfinnande kunna
användas även till rikenas gemensamma bästa under förutsättning
av motsvarande prestationer från svensk sida. De norska män,
som så önskade, skulle hava rätt att tjäna konung Magnus eller
hans moder i Sverige.
En äldre historieskrivning har uppfattat Öslotraktaten såsom
en unionsakt, avseende att för obestämd framtid reglera
förhållandet mellan de i personalunion förenade länderna Sverige och
Norge. Såsom en senare forskning uppvisat, är detta dock ett
missförstånd. Ösloöverenskommelsen har endast tagit sikte på
förmyndarstyrelsen under den unge konungens
minderårighetstid och har ingalunda velat binda en myndig konungs
handlingsfrihet. Aktstyckets bestämmelser kunna därför icke läggas
till grund för några mer djupgående spekulationer rörande de
tankar och känslor, med vilka Sveriges och Norges folk gingo
mot sin första unionella förbindelse.
Med Magnus Erikssons val till konung i Sverige var den
olycklige konung Birgers öde beseglat. Övergiven på det avlägsna
; 180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
