Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
hennes fria förfogande. Varbergs slott blev härefter knutpunkten
för en svensk-norsk separatpolitik, vilken slående erinrade om
dess direkta förebild och mönster, hertig Eriks hänsynslösa
intrigspel i gränsområdet mellan de tre nordiska rikena.
Det dröjde ej länge, förrän hertiginnan Ingeborgs självrådiga
uppträdande framkallade splittring och oro inom den svenska
regeringen. Flertalet
rådsmedlemmar torde hava tagit
bestämt parti emot hertiginnan
och varit fast beslutna att
avvisa varje hennes inblandning
i regeringsangelägenheterna.
Regeringens chef, drotsen
Mats Kettilmundsson, samt
möjligen ett par andra riksråd
synas däremot till en början
hava ställt sig på
hertigin-D nans sida. Särskilt uppse-
KNUT JONSSONS SIGILL. endeväckande är härvid Mats
Orig. i Riksarkivet. Kettilmundssons hållning, som
tyckes föga överensstäm-
mande med hans tidigare handlingssätt. Den får väl dock sin natur-
liga förklaring av den omständigheten, att Mats Kettilmundsson
varit hertig Eriks speciella förtroendeman och därför kände sig
bunden av starka lojalitetsband vid hans efterlämnade maka.
En följd av den sålunda inträdda schismen inom regeringen
torde hava varit, att Mats Kettilmundsson drog sig tillbaka från
sin ledande ställning såsom drots. Han efterträddes efter någon
tid av Knut Jonsson, vilken sålunda övertog presidiet i den
svenska förmyndarstyrelsen. Mot hertiginnan Ingeborgs anspråk
reagerades sedermera med kraft från svensk sida. Då från Norge
klagats över, att en förnäm norrman tagits till fånga i Sverige,
begagnade svenska regeringen tillfället att i ett brev av den
12 april 1321 till norska riksrådet uttala sig med den största
öppenhet om missförhållandena i styrelsen. »Vi tro icke», skriver
regeringen, »vatt någon av våra landsmän gjort detta, så vida det
icke möjligen skulle vara några ynglingar och utlänningar från
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
