Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
lockas in på söndringens vägar. Uppstående tvister skulle icke
leda till samförståndets sprängning utan skulle bringas under
drotsens och övriga riksråds prövning. All hittillsvarande oenighet,
vare sig den uppkommit under konung Birgers och hertigarnas
tid eller sedermera, skulle betraktas såsom helt avskaffad. Ingen
finge utan hela rådets samtycke ingå någon förbindelse med
hertiginnan Ingeborg eller bevara någon tidigare ingången och
framför allt icke förhjälpa henne till någon större myndighet än andra
drottningar och hertiginnor före henne haft. Såsom konungens
moder skulle henne dock bevisas all skyldig heder och vördnad,
så länge hon icke företog något, som stred emot Sveriges bästa.
Utan hela rådets samtycke finge ingen utlänning indragas eller
tolereras i landet, och den som bröte mot detta förbud skulle
förlora all sin egendom till kronan och berövas alla av honom
innehavda fri- och rättigheter. Alla de fattade besluten skulle
hägnas av kyrkans skydd, i det ärkebiskopen av Uppsala och
biskopen av Linköping erhöllo i uppdrag att över hela Sverige
bannlysa dem, vilka avföllo från den träffade
överenskommelsen.
Den svenska förmyndarstyrelsen hade härmed åter konsoliderat
sig med resolut undanträngande av alla främmande element.
Mats Kettilmundsson torde hava böjt sig för övermakten. Hans
namn återfinnes i Skarabeslutets ingress, ehuru ovisshet råder,
huruvida han verkligen beseglat fördragsurkunden; han avgick
inom kort såsom hövitsman till Finland, kanske för att undvika
ytterligare konflikter. I huvudsak har väl också rådsunionen ägt
bestånd under den återstående delen av förmyndartiden. Vi äga
åtminstone inga närmare underrättelser om större slitningar inom
rådskretsen för de tio följande åren.
Med Magnus Erikssons förmyndarstyrelse hade den svenska
aristokratien ännu en gång tagit regeringstyglarna i egna händer.
Det är dock en viss skillnad märkbar mellan denna
förmyndarstyrelse och den som fungerat några decennier tidigare. Magnus
Erikssons förmyndarregering saknade inom sin krets en ledande
personlighet av Torgils Knutssons mått, och därav ha, såsom ovan
påpekats, framkallats en del slitningar och bristande koncentration
inom riksstyrelsen. Under vissa tider har också den månghövdade
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
