Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
Sveriges förhållande till den Heliga stolen har under
förmyndarregeringens tid icke företett några särskilt anmärkningsvärda drag.
Påvliga skatter utskrevos även i Norden, och utskickade
kollektorer infunno sig för att sköta uppbörden. Närmast på grund av
påtryckningar från Norge, vilket land ävenså besvärades av ryska
härjningar och med Ryssland uppnådde fred först år 1326,
beviljade påven år 1326 till konung Magnus hälften av den påbjudna
korstågstionden från Sverige och Norge. Den på Sverige fallande
delen av den påvliga gåvan uppgick till över 7,000 mark svenska
penningar. Någon speciell uppmärksamhet mot de båda nordiska
ländernas regeringar behöver den påvliga gunstbevisningen ej
hava inneburit, då dylika nådevedermälen till den världsliga
makten voro synnerligen vanliga och ingingo så att säga i kurians
allmänna politik.
Även på inrikespolitikens fält har förmyndarregeringen
visat prov på duglighet och riksvårdande intresse. Källmaterialets
sprödhet tillåter oss emellertid endast att på enstaka punkter
följa denna dess verksamhet i spåren.
Landets fullständiga enande stod naturligtvis såsom
förmyndarstyrelsens första inre uppgift. Vi känna från det föregående,
hurusom Mats Kettilmundsson genast gjorde ett krigståg till Gotland
för att beröva den avsatte konung Birger hans sista tillflyktsort
inom Sverige och att konung Birger fann för gott att flykta till
Danmark. Det förefaller, som om gotlänningarna i allmänhet med
glädje anslutit sig till den nya regimen; de erhöllo också i augusti
1320 en försäkran av svenska regeringen i konung Magnus’ namn,
att den av konung Birger dem påtvingade skatteförhöjningen ej
längre ägde giltighet. Staden Visby synes dock ha gjort större
svårigheter, och dess mellanhavande med förmyndarregeringen
ordnades först genom ett handelsavtal år 1322. År 1320 vidtog
förmyndarregeringen åtgärder för att bringa i sina händer
Viborgs slott i Finland, vilket ännu förhölls den av konung Birgers
fogde därstädes. Man vann sitt syfte under något av de följande
åren, ehuru troligen först genom slottets igenlösande från den
gamle innehavaren.
Man skulle kanske väntat, att den högaristokratiska
förmyndarregeringen ej kunnat underlåta att i sin inre styrelse taga sär-
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
