Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
skild hänsyn till de privilegierade ståndens intressen. Så synes
dock i verkligheten icke hava varit förhållandet. För det andliga
frälsets vidkommande äro visserligen källvittnesbörden i detta
avseende ringa nog. Ett par bevarade frälsebrev för kloster eller
nydonerad kyrkojord liksom ett par dombrev till kyrkliga personers
förmån lämna föga ledning för omdömet. Vissa år 1331 uppsatta
längder över »gammal» och »ny» kyrkoegendom antyda möjligen
en ifrågasatt reglering av det betydelsefulla spörsmålet, huruvida
och i vad mån nytillkommen kyrklig egendom skulle få åtnjuta
de kyrkliga privilegiernas skyddande hägn. Det världsliga frälset
behandlades med en välvillig men fast och säker hand. Det ovan
berörda skattedekretet av år 1323 ger vid handen, att visserligen
riddare och väpnare i stor utsträckning erhållit förläningar av
kronan, men att regeringen likväl icke skydde att i nödens stund
taga dessa i anspråk för statliga syften. Förmyndarregeringen
fann sig också äga auktoritet nog att skrida till en principiell
reglering av åtskilliga i sammanhang med det världsliga frälset
stående spörsmål. Den 6 maj 1330 publicerades från
Södertälje en kunglig förordning för Närke, innehållande viktiga
stadganden. Med anledning av klagomål över betungande
gästning föreskrevs, att riddare ägde resa genom landet med högst
tolv hästar, väpnare inom rådet med högst åtta, väpnare utom
rådet, vilka voro konungens män, med högst sex hästar och alla
övriga väpnare med högst fyra hästar. I fråga om frälsets rätt
att uppbära konungens andel i böter av sina underhavande
gjordes det tämligen självklara tillägget, att denna rätt bortföll,
då vederbörande frälseman själv var den brottslige. Genom
utsedda förtroendemän skulle varje år hållas »scrutinium armorum»,
d. v. s. vapensyn. Emedan ofta förekom, att personer tillvällade
sig olaglig skattefrihet, tillsattes dessutom en särskild kommission
för att i ärendet rannsaka och döma.
På lagstiftningens område fullföljde konung Magnus’
förmyndarstyrelse det initiativ, som tagits av konung Magnus Ladulås och
konung Birger Magnussons förmyndarregering. Ännu en
landskapslag blev sålunda under konungamaktens medverkan översedd,
reviderad och till efterlevnad högtidligen kungjord. Det gällde
denna gång södermannalagen, vilken granskades och omarbe-
t91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
