Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
tades av en kunglig kommitté under lagmannen Lars Ulvssons
ordförandeskap. Det kungliga stadfästelsebrevet, avfattat i nära
anslutning till det för upplandslagen givna, är daterat den 10
augusti 1327. I tvenne punkter hade emellertid vid lagrevisionen
enighet ej kunnat uppnås, i det att rörande gåvor till kyrkan
och testamente lekmännens mening stått emot biskopens och
klerkernas.
I ett enstaka fall känna vi också, att förmyndarregeringen
direkt ingripit till avskaffande av en föråldrad rättssedvänja. I
Hälsingland hade den av Birger Jarl och Magnus Ladulås avlysta
järnbörden åter vunnit insteg. På ärkebiskopens anmälan blev
ärendet upptaget på ett rådsmöte i Stockholm år 1320 och en
regeringsförklaring utfärdad, att järnbörd aldrig för framtiden
finge i något fall komma till användning.
Ett speciellt intresse visade förmyndarregeringen för det
nordliga Sveriges kolonisering och uppodling. Kanske står detta
intresse i sammanhang med farhågor för ryska aspirationer åt detta
håll, ådagalagda vid det Nöteborgska fredsslutet? Genom kungligt
brev uppläts området mellan Skellefte älv och Ule älv till vem det
vara månde, vilken där ville slå sig ned och bryta bygd. Såsom
förnämsta intressent i saken framträdde ärkebiskop Olov Björnsson
i Uppsala. Denne lät tilldela sig jämte några andra personer
trakten omkring Lule älv och förskaffade riksrådet Nils Abjörnsson
Piteåområdet. Närmare bestämmelser om den nya kolonisationen
träffades på ett rådsmöte i Tälje år 1328, säkerligen med anledning
av det motstånd, som framträtt hos Norrlandsobygdernas tidigare
faktiska behärskare, birkarlarna. Det förordnades härvid, att
rättigheten till fri bebyggelse skulle äga bestånd, att de, som av den
kunglige fogden över Hälsingland fått sig platser tilldelade, vare
sig de voro birkarlar eller andra, skulle vara befriade från skatt
under konungens minderårighetstid och att nämnde fogde skulle
bland dem skipa lag och rätt. Det föreskrevs även strängeligen,
att ingen finge hindra lapparna i deras jakt eller ofreda birkarlarna
vid deras förbindelser med lapparna.
Det bevarade källmaterialet giver sålunda en ganska tilltalande
bild av konung Magnus Erikssons förmyndarstyrelses regerings-
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
