Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
ningen gjort troligt, att Erikskrönikan, sålunda den rimmade
skildringen av Sveriges historia under konung Magnus’ förfäders
tid, författats just med hänsyn till den unge konungens
högtidliga övertagande av regeringen.
Den sextonårige yngling, som nu grep rikets roder, har
säkerligen gått till sitt verk med de bästa förutsättningar. Utan tvivel
väl begåvad, har han tydligen fått en god och vårdad uppfostran.
Vi hava anledning att antaga, att det ryktbara verket Um styrilse
kununga ok höfdinga, byggt huvudsakligen på Egidius de
Columnas »De regimine principum» och författat möjligen av
konungens kansler Philippus Ragvaldi, har tillkommit just till den unge
furstens information och närmare orientering i en regents plikter
och uppgifter. Redan från början har emellertid för visso konung
Magnus’ politiska uppfattning letts i en bestämd riktning. Slutet
av 1200-talet och början av 1300-talet representerade i Europas
historia en furstemaktens otvetydiga renässans; vi hava tidigare
funnit flera svenska målsmän för denna rörelse, såsom Birger Jarl
och Magnus Ladulås. Man behöver ej tveka om, att det är det
nya, självmedvetna konungadömets anda och lära, som Magnus
alltifrån sin första barndom insupit. Tankar av dylik art ha utan
all fråga mött honom i hans ärelystna moders och Knut Porses
omgivning, dylika tankar ha naturligt förbundits med erinringar
om hans faders glansfulla bana, om hans storvulne farfaders
banbrytande insats i fosterlandets utveckling. Betydelsefullt är även,
att den s. a. s. monarkiska åskådningen trädde emot honom i
tidens statsrättsliga litteratur. Har »Konungastyrelsen» varit hans
politiska uppfostrans kodex — såsom ovan supponerats — har
han icke kunnat undgå att taga intryck av dess öppna predikande
av arvrikets förträfflighet, av mångstyrelsens fördärv, av
allmogeklassens övervägande betydelse inom samhället. För Magnus
Eriksson måste det under sådana omständigheter tidigt ha stått klart,
att hans regeringsgärning närmast avsåg ett energiskt hävdande
av konungamaktens ledande roll i svenskt samfundsliv och ett
beslutsamt undertryckande av de aristokratiska ständerelementens
alltmer stigande anspråk på inflytande och privilegier.
Konung Magnus fick börja sin regering med att taga position
till en synnerligen viktig utrikespolitisk fråga. Den gällde förhål-
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
