Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
lagsaga föddes av kristen man eller kvinna, må aldrig träl eller
trälinna vara eller detta namn bära, ty att så som Gud frälste
oss frälsa av hedniskhet och hedendom, så haver ock han dem
frälsat och förenämnde konung med honom».
Den i sammanhang med eriksgatan påbegynta inre
reformverksamheten har tydligen konung Magnus med stor iver fortsatt
under den närmaste tiden. Förmyndarstyrelsens omsorger om de
nordliga obygdernas kolonisering blevo av honom fullföljda. Sedan
han redan i april månad 1334 utfärdat en stadga angående
nyodlingars befrämjande i Finland, bekräftade han i april månad
1335 riddaren Nils Abjörnsson i hans besittning av Piteådalen,
där bebyggelsen under de senaste åren gått raskt framåt.
Åtgärden fick så mycket större betydelse, som Nils Abjörnsson
samtidigt utnämndes till konungens drots och sålunda intog platsen
såsom konungens främste förtroendeman. I slutet av november
år 1335 tillkom också en utförlig kunglig förordning, i vilken
konungen riktade sig emot under hans barndom uppkomna
»margehanda sedvänjor, fler hårda och ogagneliga än gagneliga
och goda, med somlig allmoge, oss till mycken bedrövelse och
spaka män till margehanda tunga». Förordningens bestämmelser
avsågo rättssäkerhetens hävdande: Sveriges allmoge skulle hava
»frid» och ingen äga att med »fulla vapen» rida över landet med
undantag för dem, som begått dråp och erbjudit böter därför
men ännu ej erhållit laglig förlikning. Med »storflockar» skulle
ingen få färdas genom riket; de följen, som tillätos, bestämdes
till trettio hästar för biskopar, tolv hästar för riddare och svenner
inom rådet, sex hästar för svenner utom rådet, som voro riddares
»vederlikar», och två hästar för »mindre män för sig». Till
vägfarandes behov skulle upprättas taverner vid de allmänna
vägarna, och i storbyar, där ej taverner funnos, skulle »rättare»
tillsättas för ordnandet av de vägfarandes härbärgerande och
underhåll. Våldsverkan mot annan persons liv eller egendom
skulle strängt bestraffas, och de, som svikligen tillägnade sig
kungliga ingälder, skulle »stånda tjuvsrätt».
På sommaren följande år, 1336, skedde konungens kröning
i Stockholm. Den lybeckske krönikören Detmar ger oss en
utförlig skildring av festligheterna, otvivelaktigt på grundval av ögon-
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
