Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
vittnens upplysningar. Albrekt av Mecklenburg, vilken tidigare
på året firat sitt bröllop med konungens syster Eufemia, for vid
midsommartid med sin gemål över till Sverige. »Han hade med
sig sin morbroders, hertig Rudolfs av Sachsen, son och Henrik,
greve Gerts av Holstein son, samt många riddare och svenner.
Då de kommo ut i sjön, voro där sändebud från Lybeck, som
foro före dem ända till Kalmarsund. Där kom då konungens
moder med sina skepp och mottog sin svärson och sin dotter
och herrarna med stor glädje, och de foro tillsammans under
alla slags lustbarheter till Kalmar, där de stannade fem dagar
väl till mods. Därefter foro de till Stockholm. Där lät konungen
göra präktiga förberedelser och kom där med de förnämsta
herrarna och fruarna i riket. Där blev han slagen till riddare av sin
svåger från Mecklenburg. Den nästa dagen kom konungen med
drottning Blanka, som året förut hade bragts honom från Flandern,
dotter till greven av Namur, till kyrkan. Då var där anländ den
fromme biskop Engelbrekt av Dorpat i sitt stifts ärender; honom
hedrade där biskopen av Uppsala och andra biskopar i riket, så
att han sjöng mässan och vigde och krönte konungen och
drottningen. Efter mässan hölls i konungens sal, som han hade låtit
bygga lång och bred, ett präktigt gästabud; därefter vart där dans
och mycket riddarspel. Där rände hertig Rudolfs son och greve
Gerts son och många härliga män från dessa länder och från
många andra och bröto lansar utan tal. Då det hade varat tre
dagar, då reste konungen därifrån en kort tid men kom tillbaka igen.
De från Mecklenburg jämte de andra herrarna foro då åter till sjöss.»
En egendomlig detalj rörande konung Magnus’ kröning har i
ett påvebrev av år 1338 bevarats till eftervärlden. Inför påven
hade minoriterorden i Sverige framfört starka klagomål med
anledning av ärkebiskop Peters av Uppsala uppträdande gent emot
orden. Bland de olika besvärspunkterna märktes en, som hade
ett visst sammanhang med konungakröningen i Stockholm. Konung
Magnus, hette det, hade haft för avsikt att låta kröna sig i
minoriterordens kyrka i Stockholm, d. v. s. i Riddarholmskyrkan,
varest hans farfader och farmoder lågo begravna, och även
vidtagit åtgärder därför. Emellertid ingrep då ärkebiskopen och
förhindrade nämnda kyrkas användande för ändamålet — av vilken
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
