Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
Valdemar och hans närmaste motståndare, främst de unga
holsteinska grevarna, varvid konungen av Sverige alternativt insattes
såsom skiljedomare. Och stilleståndet förlängdes sedermera över
vintern ända fram till följande pingst (1342). Men härefter fingo
vapnen tala. De vendiska städerna trädde nu öppet fram såsom
konung Magnus’ fiender, i det de för det nästkommande året
förbjödo de tyska handelsresorna på Skåne. Konung Magnus var å
sin sida icke sen att lägga kvarstad på all städernas egendom
inom de nordiska rikena och fängsla deras köpmän. Han hade
dessutom begagnat mellantiden väl, i det han lyckats såsom
panthavare sätta sig i besittning av Köpenhamn och sålunda
disponerade över en befästad ort inom fiendens eget område.
Krigshändelserna blevo få och föga märkliga. Från svensk
synpunkt av större betydelse synes endast ha varit en drabbning
under Köpenhamns murar vid midsommartiden 1342, i vilken svenska
och holsteinska trupper besegrades av konung Valdemars skaror.
Någon avgörande övervikt tyckes ingendera parten hava lyckats
vinna. Ett ingripande av kejsaren till Lybecks förmån hade intet
synligt resultat på kampen i det hela, och knappast tyngre i
vågskålen vägde för ögonblicket den omständigheten, att Albrekt av
Mecklenburg — vilken i konung Magnus’ ärende avgått till
kejsaren — ånyo visade prov på sitt opålitliga sinnelag.
På hösten 1342 kommo underhandlingar i gång. De synas ha
bedrivits efter tvenne linjer. De holsteinska grevarna och de
vendiska städerna överenskommo om medling i förevarande tvister,
varvid även Sveriges mellanhavande med städerna blev i avtalet
inbegripet. Samtidigt skedde direkta förhandlingar mellan
konungarna Magnus och Valdemar. Ett stillestånd beseglades till
en början för tiden till den 13 december, och man enades om en
slutlig fredsunderhandling i november månad. Denna senare
underhandling tyckes hava kommit till stånd, ty vi äga bevarade
tvenne — visserligen odaterade — aktstycken, vilka därmed
torde stå i samband. Det ena av dessa utgör ett fredsfördrag
mellan Valdemar och Magnus, vilken sistnämnde tillerkännes
titeln »konung av Skåne» och sålunda tydligen betraktas såsom
rättmätig innehavare av det omstridda landskapet. Det andra
14—230936. Sveriges historia. H.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
