Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
gående överenskommelse till stånd. Efter att ännu en gång ha
bekräftat greve Johans pantöverlåtelse av Skåne, Bleking och Ven,
utvidgade Valdemar denna pantöverlåtelse till en överlåtelse med
full äganderätt. Samtidigt försålde han till konung Magnus och
Sveriges krona för åtta tusen mark silver Södra Halland samt
Bjäre och Norra Åsbo härader i Skåne, vilka områden dittills
såsom danska län innehafts av Knut Porses söner.
En sedermera dyrköpt erfarenhet måste emellertid konung
Magnus nu för första gången pröva. Hållande av ord och avtal
var icke konung Valdemars starka sida, och vad den ena dagen
besvurits sattes den andra dagen utan vidare ur kraft. Någon
slutlig besegling av det ingångna fördraget visade sig Valdemar
icke villig att åvägabringa. Han vände sig också med väpnad makt
emot de slott på Själland, som innehades av konung Magnus’
moder, hertiginnan Ingeborg — visserligen utan framgång.
Förhållandet mellan de båda nordiska monarkerna blev härav
naturligtvis högst ogynnsamt påverkat. Magnus har säkerligen även
lockats av frestelsen att under Valdemars första regeringsårs
trångmål ytterligare profitera på det olyckliga grannlandets
bekostnad. På båda sidor tycktes man då snart samla sig till
en verklig kraftmätning. Konung Valdemar lyckades för sig vinna
de vendiska städerna (Lybeck med grannstäder), vilka utlovade
krigsskepp till hjälp mot upprorsmän och rövare i de danska
farvattnen. Magnus åter har väl säkerligen trätt i förbindelse just med
ifrågavarande upprorsmän och rövare, d. v. s. de ännu kvarvarande
holsteinska hövitsmännen å de danska slotten, och dessas
beskyddare, den döde greve Gerts av Holstein söner. Det förefaller
också, som om Magnus gent emot de vendiska städernas manöver
riktat ett skickligt motdrag. Vid midsommartid 1341 beviljade
han den nederländska staden Kampen, trots sedan föregående
privilegieutfästelse inträffade misshälligheter, nya och för staden
fördelaktiga handelsvillkor såväl i Skåne som i det övriga Sverige
och Norge. Man synes kunna sätta i fråga, att Magnus härigenom
velat bryta udden av den handelspolitiska fara, som hotade Sverige
på grund av de vendiska städernas tydligt danska orientering.
De hopade motsättningarna kommo dock icke till omedelbart
utbrott. Den 1 september 1341 ingicks stillestånd mellan konung
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
