Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
fejda emot Sveriges rike eller understödja »tyskar eller vilka som
helst andra», vilka med fiendehand angrepo Sverige. Valdemar
befinnes också samtidigt hava utfärdat fullmakt för tolv personer
att fungera såsom hans ombud. Ett brev av Valdemar från början
av oktober ger emellertid vid handen, att danskarna icke infunnit
sig till mötet den 6 oktober och att detta därför av konung
Magnus framflyttats till den 21 oktober i Hälsingborg.
Sammankomsten i Hälsingborg kom verkligen till stånd, men de utsedda
delegerade funno snart lämpligast att hänskjuta det ömtåliga
avgörandet till de båda konungarna själva. Det slutliga resultatet
vanns därför först vid Magnus’ och Valdemars personliga
sammanträffande i Varberg i mitten av november månad.
Fredstraktatens huvudakt utgöres av en förklaring, utfärdad
av konung Valdemar den 18 november 1343. Förklaringen
innehåller först och främst ett erkännande i de högtidligaste ordalag
av de skånska landskapens övergång i svensk ägo, varvid nu
beträffande Halland tillägges, att avträdelsen omfattar hela
landskapet. Försäljningssumman fixeras till 49,000 mark silver, vilken
summa hade erlagts i följande poster: 1) 34,000 mark silver till
greve Johan av Holstein såsom inlösen av hans panträttigheter,
2) 8,000 mark silver till konung Valdemar för Södra Halland och
Bjäre och Norra Åsbo härader i Skåne, 3) 7,000 mark silver i
och genom återställande till Danmark av Köpenhamns slott.
Såsom säkerhet för dessa bestämmelsers upprätthållande
stipulerades därefter, att vid tillfälle av hotande tvist en
interskandinavisk domstol skulle sammanträda i Hälsingborg och bevaka den
kränkta partens, d. v. s. Sveriges och konung Magnus’, intressen. I
enlighet med tidens sed inträdde slutligen en skara framstående
danska män såsom konung Valdemars speciella borgens- och löftesmän.
Den sålunda fastställda förlikningen bekräftades genom ett
samma dag ingånget särskilt vänskapsförbund mellan de båda
konungarna. Fred och endräkt skulle för all framtid råda mellan
Nordens länder och deras inbyggare. Om likväl tvistigheter
av svårare art uppstode mellan rikena, skulle en kommission av
tre andliga och tre världsliga från vardera sidan sammankomma i
Hälsingborg med oinskränkt fullmakt att i föreliggande mål
rannsaka och döma. För tvistigheter av mindre räckvidd föreskrevs en
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
