Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
rådfråga hela det församlade rådet eller viss del därav. Mot de
mångahanda missförhållanden, vilka, såsom konungen uttryckte
sig, växt fram i hans barndom, riktades ett flertal bestämmelser,
vilka i flera fall utgjorde en upprepning av stadgandena från
november 1335. All Sveriges allmoge skulle hava frid, och ingen
finge utan vederbörlig tillåtelse rida med »fulla vapen» genom
landet. De uppvaktande följenas storlek fastställdes på nytt:
biskop ägde rida med trettio hästar, »vår ämbetsman» i konungens
frånvaro med fyratiofem hästar, riddare och svenner inom rådet
med tolv hästar, riddare utom rådet med åtta hästar, svenner,
som voro »riddares vederlikar», utom rådet med sex hästar och
slutligen »mindre män för sig» med tre hästar — allt detta i
fredstid; under härfärd inträdde naturligtvis andra förhållanden.
Föreskrifterna angående gästning inskärptes med
tilläggsbestämmelse beträffande köpstäderna, att därstädes skulle till vägfarandes
behov upprättas tvenne härbärgen. För beivrande av fridsbrott
skulle i varje lagsaga av konungen och »landsmännen» utses en
nämnd av tolv personer, vilken skulle uppspåra missdådarna och
döma dem under konungens räfst. Straffhotet mot den, som
svikligen tillägnade sig kungliga ingälder, utfördes närmare så: »Nu
om frälse man eller kona gör skifte eller köp med dem på
skattskyldig jord boende äro uppenbarligen som lag säger och
lönligen dem emellan med det villkor, att var och en skall sitt
äga», då är den som dylikt gör »full tjuy». Slutligen
tillfogades några stadganden rörande tjuvsbrott och vad emot nämnds
utslag.
De kungliga initiativen fortsattes också under följande år. Den
17 juli 1345 utsändes från Tälje en kunglig förordning, vilken
närmare reglerade ett flertal förhållanden. Avliden frälsemans änka
ägde bibehålla frälse, till dess hon inginge nytt giftermål, då
frälsets bevarande eller upphörande berodde på hennes nye makes
stånd. Efterlämnade frälseman minderårig son, vore dennes gods
skattefritt, tills han fyllt femton år, varefter han hade att antingen
göra rusttjänst eller också betala skatt som bonde. För
efterlevande dotter kvarstod frälset, till dess hon trädde i äktenskap;
skulle frälserätten sedermera uppehållas, hade hennes man att
utgöra rusttjänst. Rörande stridshästens och vapnens beskaffenhet
217.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
