Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
avsikter på Skåne voro väl kända i Sverige, kunde redan härav
de uppkomna misstankarna förklaras. Men möjligt är måhända,
att de på denna punkt envist återvändande anklagelserna mot
konung Magnus hava ett bestämdare underlag. De ovan
omtalade förhandlingarna mellan Magnus och Valdemar under
1350-talets förra hälft hade trots bristande överensstämmelse i
Skånefrågan dock, såsom källorna antyda, tidvis lett till ett vänskapligt
förhållande mellan de både konungarna. I mångt och mycket
hade ju också Magnus och Valdemar gemensamma intressen: de
kämpade båda gent emot en självsvåldig och samhällsupplösande
aristokrati för konungamaktens obestridda ledareplats i statslivet.
Tänkbart är då för visso, att konung Magnus redan tidigt börjat
överväga den eventualiteten att genom någon eftergift i fråga
om Skåne förvärva sin världsförfarne grannes understöd i
kampen mot den stridbara stormannaklassen i Sverige. Tänkbart
är också, att Bengt Algotsson härvid spelat en alldeles särskild.
roll. Vi få inom kort tillfälle att återkomma till detta sistnämnda
spörsmål.
Jönköpingstraktaten bragte ej ro och fred i landet. Trängd
från alla sidor, måste konung Magnus alltjämt fortskrida på
eftergifternas väg. Den 1 maj 1357 utfärdade han till sin falske
frände Albrekt av Mecklenburg en skuldförbindelse å 12,000
mark svenska penningar att betalas under loppet av trenne år
förmedelst kronouppbörden från Kopparberget, Dalarne och tre
härader i Fjärdhundra — i vad mån denna transaktion
sammanhängde med svågrarnas tidigare ekonomiska mellanhavanden, låter
sig numera icke avgöras. Och efter ett halvårs förlopp stod han
ånyo inför nödvändigheten att genom ytterligare uppoffringar
tillfredsställa sin maktlystne son. Den 22 november uppsattes ett
tillägg till Jönköpingsöverenskommelsen. »Tänkandes med faderlig
kärlek på vår käraste förste son Eriks gäld, bekymmer och kval»,
överlät konung Magnus till Erik på två år Stockholms slott och
hela Svealand, undantagandes Närke och några områden i
Mälartrakterna. Hälften av de uppburna inkomsterna skulle dock gå
till konung Magnus, och av den andra hälften skulle även
bestridas utgifterna för Stockholms slotts underhåll. För de
sålunda disponerade landsdelarna skulle ett slags samregering
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
